Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arlberg, Georg Efraim Fritz - Armitage, Edward - Arnal, Etienne Nicolas Joseph - Arnoldson, Karl Oskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Franziska Merta samt syster till den
utmärkta violinvirtuosen fru Wilhelmina
Norman-Neruda.
Armitage, Edward, engelsk
historiemålare, född 1817. Från år 1836 erhöll
han sin undervisning af Delaroche, som
den tiden var den tongifvande inom
franska målningen. Der gjorde han så
lysande framsteg, att mästaren begagnade
hans hjelp vid sin kända Hémicycle och
under ett års tid med honom arbetade
på fulländandet af den stora taflan.
Sedan A. 1842 i Louvren exponerat en fj ett-"
rad Prometeus, återvände han till London
och erhöll flerfaldiga pris vid täflingen
till freskerna i parlamentsbyggnaden för
sina kartonger: Cæsars landstigning i
Britannien (1843) och religionens ande (1845),
som ock 1847 för oljetaflan: Charles
Napiers seger öfver emirerna af Sindh (i
drottning Viktorias ego). För öfre
väntsalen i parlamentsbygnaden målade han:
Themsens personifikation, efter Pope
(1852) och Marmions död efter Walter
Scott (1854). År 1855 hemtade han i
Krim motiven till sina taflor: gardena
vid Inkerman och kavalleriangreppet vid
Balaklava. År 1857 uppehöll han sig i
Assisi, för att göra studier till de
sedermera i katolska kyrkan i Islington
utförde väggmålningarne ur den helige
Fransisci lif och Kristus med apostlarne,
taflor med ädla gestalter, kraftig kolorit
och af verklig monumental verkan. Jemte
dessa monumentala arbeten utförde han
många oljefärgstaflor, som vunno stort
bifall, t. ex. Henrik VIII och Katarina
Parr, Nelsons död vid Trafalgar,
Heze-kiels syn, Hagar, Faraos dotter, Judas’
ånger (nationalgalleriet i London),
Herodes’ fest, Kristus i Getsemane (1870),
Julianus Apostata (1875) och slafemancipa- \
tionen (Pariserutställningen 1878). Sedan
1872 är han medlem af Londons akademi.
Arnal, Etienne Nicolas Joseph,
fransk skådespelare, född i Meulan den 1
februari 1794, utmärkt komiker, som
under 1820—1860-talen tillhörde olika teatrar
i Paris och uppträdde med samma
framgång på Gymnase, Vaudeville, Variétés
och Palais-Royal. Död den 7 december
1872.
Arnoldson, Karl Oskar, operasångare,
född i Stockholm den 4 juli 1830. Hans
föräldrar voro förste
expeditionssekreteraren Lars August Arnoldson och
Fredrika Wilhelmina Kaphael. Han blef
student i Upsala 1849, tog k^meralexamen
1854 samt ingick sedermera som e. o. i
flere embetsverk. Hans präktiga röst i
föreningi med en innerlig böjelse för
teatern förmådde honom dock snart att
lemna embetsmannabanan, och
uppmun-j träd af den framgång, hans studiekamrat
I Fritz Arlberg rönt, debuterade han 1855
på då varande Mindre teatern som
Fari-nelli i sångspelet af samma namn, den
samma roll med hvilken Arlberg året
förut gjort sitt inträde på scenen. Under
det han studerade sång för Julius
Gunther, hade han i Stjernström en praktisk
och nitisk lärare för den sceniska konsten,
och då han 1858 debuterade på kungl.
Stora teatern som Max i "Friskytten",
var hans framgång fullständig, icke blott
som sångare, utan äfven som
skådespelare. Arnoldsons första roll, sedan han
blifvit anstäld som operasångare, var titel
-| rollen i Flotows opera "Stradella". Ehuru
han samma dag han skulle uppträda kände
sig illamående och besvarad af heshet,
ville han det oaktadt icke förorsaka
spektaklets inställande, utan sjöng om aftonen
sitt parti. Men denna onaturliga
öfveransträngning medförde också en häftig
halsinflammation, som gjorde, att man
allmänt trodde, det han för alltid
förlorat sin röst. Efter ett års hvila kunde
han emellertid åter beträda tiljan, och
har sedan i mer än 20 år tillhört Stora
teatern, der han under ständiga framsteg
i sin konst varit en prydnad för scenen.
Arnoldson var, som vi nämt, elev af
Gunther, men under sina resor 1858 och
1865 lärde han känna och beundra den
franske tenoristen Koger, hvilken till en
viss grad torde hafva varit en förebild
för den unge sångaren. Som den lärare,
hvilken förnämligast bidragit till hans
utveckling, räknade Arnoldson likasom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
