Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arnoldson, Karl Oskar - Arnould, Jeanne Sylvanie Plessy - Arsenius, John Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Arlberg en tysk tenorsångare vid namn
Wieser, en politisk flykting enligt egen
uppgift, hvilken en tid uppträdde som
kafésångare på Bahrs schweizeri vid
Riddarhustorget och sedan länge uppehöll sig i
Stockholm.
Arnoldsons röst var ingen hjeltetenor i
detta ords vanliga betydelse, men med
okuflig energi och ihärdigt studium vann
han en höjd och en volym i sin stämma,
som gjorde honom fullt mäktig att på det
mest tillfredsställande sätt återgifva de
största sångpartier. Oaktadt’denna volym,
var hans koloratur i hög grad öfvad och
korrekt, och hans återgifvande af t. ex.
Almaviva i "Barberaren i Sevilla" saknar
sitt motstycke, åtminstone hos oss. — Att
här uppräkna de närmare 50 större
partier, hvari han med så mycken framgång
uppträdt, tillåter ej utrymmet och torde
mindre intressera läsaren. — Den 3 de-1
cember 1880 firade han sitt 25-års
jubileum som scenisk artist och emottog då
från skilda håll de lifligaste bevis på
aktning och beundran.
Arnoldson hade att glädja sig åt en
förträfflig helsa ända till senaste åren, då han
började lida af magkatarr. Efter en
förkylning, den han ådrog sig vid en
konsert i Ladugårdslands kyrka, förvärrades
hans sjukdom, och på våren 1881 reste
han till Karlsbad för att genomgå en
brunskur. Der försämrades än mer hans
tillstånd genom flere bidragande orsaker,
och under sina svåra lidanden gjorde han
den 8 juli samma år genom ett
revolverskott slut på sitt lif, så rikt på
framgångar och utmärkelser. Hans graf i
Karlsbad prydes af en enkel men vacker vård,
rest af landsmän, vänner och beundrare.
Arnould, Jeanne Sylvanie Plessy
kallad Arnould-Plessy, fransk skådespe
lerska, född i Metz den 7 september 1819.
Lärjunge vid konservatoriet i Paris. I
mars 1834 uppträdde hon första gången
på Théátre-Francais i Emmas roll i "La
fille d’Honneur" och intog till sin fördel
äfven de mest anspråksfulla granskare.
Efter att hafva med samma* framgång
utfört åtskilliga roller i gamla och nya
stycken, upptogs hon snart bland teaterns
sociétaires, delegare, som utom sin lön
uppbära en viss andel af hehållningen.
Under elfva år var hennes skönhet och
stora konstnärsskap ett föremål för
ständig beundran, men i juni 1845 lemnade
hon plötsligt teatern, gifte sig med
Arnould, en ung skriftställare, och begaf sig
till Petersburg. Théátre-Francais stämde
henne härför till rätta, och hon dömdes till
ett skadestånd af 100,000 Irancs samt
förklarades hafva förverkat sina rättigheter
som delegare. Under tio år innehade hon
en lysande plats vid kejserliga teatern i
Petersburg, * men återvände, 1855, till
Paris och gjorde sitt återinträde på
Théátre-Francais. Efter den tiden tillhörde hon
åter i mer än två årtionden denna teater,
dock endast som pensionnaire,
skådespelerska med viss lön, men utan andel i
vinsten. Hon intog genom det mest
förföriska behag i Alfred de Mussets proverb
och spelade med kraftig talang
"l’Aven-turiére", med finhet baronessan i "Le fils
de Giboyer" samt utförde med stort
konstnärsskap många andra, ganska olikartade
roller, t. ex. "Lady Tartuffe", madame
Le-coutellier i "Maitre Guérin" o. s. v. Hon
är en af samtidens förnämsta
konstnärinnor, men har också haft sådana lärare som
Samson och mademoiselle Mars. År 1876
drog hon sig tillbaka från teatern.
Arsenius, John Georg, hästmålare,
född i Vestergötland 1818, student i Upsala
1837, ingick samtidigt vid Lifregementets
husarer, der han slutligen befordrades
till öfverstelöjtnant (1868). Sin
konstnärliga bana började han egentligen 1849,
då han blef elev af Wahlbom. 1852
företog han en konstresa till Dusseldorf och
Paris, der han dels studerade hos nyss
nämde mästare, dels hos Höckert,
hvilken äfven sedermera, efter återkomsten
till fäderneslandet, förblef hans
konstnärlige vän och rådgifvare. År 1865 invaldes
han till agréé af konstakademien. Sedan
dess har han hufvudsakligen egnat sig åt
djurgenren och hästporträtt samt utfört
ganska många taflor af detta slag, hvilka
äro spridda öfver hela landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
