Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Buntsen, Heinrich - Byström, Johan Niklas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konstakademien i Köpenhamn och är medlem af
af denna sedan 1850. Hans bästa taflor
äro danska skogspartier; de äro ofta
mycket nätt tecknade, men hårda, och kalla
i föredrag och färg.
Byström, Johan Niklas, bildhuggare,
född 1783 i Filipstad, var son af en
handlande derstädes och uppfostrades i fadrens
yrke. Sedan han efter dennes död ärft
en liten förmögenhet, begaf han sig till
Stockholm 1803, der han började sina
studier vid konstakademien under
professor Forsslunds ledning. År 1804 fick
han sin första belöning, hvarpå följde
flere. Sergel märkte hans begåfning och
blef hans faderlige vän och rådgifvare.
B. fick nu fortsätta sina studier på hans
egen atelier. År 1809 vann han
akademiens stora pris, följdt af ett
resestipendium, och i juni 1810 begaf han sig till
Rom, der han sedan tillbragte större
delen af sin lefnad. Här blef antiken hans
förnämsta lärarinna. Ett af de första
marmorarbeten, som han utförde
derstädes : "Den liggande bacchantinnan", med
hvilket han grundlade sitt rykte, visade
denna riktning i hans konstnärsskap
redan nästan utbildad. Detta verk kom
till Stockholm 1814. År 1816 ankom
konstnären sjelf, medförande: en
"Pandora", en "Hygiea", en "Nymf" och en
kolossal "Mars", på hvilken hufvudet ej
var hugget. Kronprinsen Karl Johan,
i hvilken han förvärfvade sig en
frikostig gynnare, köpte dessa arbeten, och
B. gaf nu "Mars’" hufvud kronprinsens
drag. Under denna sin vistelse i
Stockholm utnämdes B. 1816 till vice
professor vid akademien för de fria konsterna
och öppnade sin atelier i det efter
Sergels död lediga statybildhuggarebostallet,
men återvände s. å. till Rom med
beställning på bildstoder af Karl X, Karl
XI och Karl XII. År 1821 gjorde han
ett nytt besök i Stockholm, och när han
på hösten samma år återvände till Rom,
tog han vägen öfver England och Paris.
I Rom blef han nu en af de mest
sysselsatta bildhuggarne. Många verk från
hans blomstringsperiod (1816—29)
stannade i utlandet, men ännu flere gingo till
Sverige. Bland arbeten, som hitkommo,
voro: "Venus och Amor" (på Säfstaholm),
"Badande flicka", "Den sofvande Juno".
År 1829 återkom B. till Stockholm och
fullbordade der flere i Rom började verk,
bland annat de ofvan nämda tre Karlarne.
Sist nämda år uppsattes hans "Bellmans
byst" på Djurgården och hans "Linnés
sittande staty" i Upsala botaniska
trädgårds orangeribygnad. Vid denna tid
utförde B. äfven "Harmonien" och för
Linköpings domkyrka en altardekoration
(1830—31). År 1832 blef han ord.
professor vid akademien för de fria konsterna,
men återvände s. å. till Italien. De
närmast följande somrarna vistades han mest
i Carrara, der han hade eget hus och ett
vinstgifvande marmorbrott. Der mejslade
han nu bland annat "Gustaf II Adolf" och
"Karl Johan" (båda i rikssalen å
Stockholms slott), hvilka han vid sin återkomst
1838 sålde till kon. Karl Johan. I
Stockholm dröjde han till år 1844, då han af
sin svaga helsa tvangs att åter fara till
Rom, der han sysselsatte sig med
modellering af en större grupp, som skulle
framställa "Kärleken, omgifven af unga
qvinnor af olika karakterer", då döden
öfverraskade honom 1848.
Då B:s liggande "Bacchantinna" kom
till Stockholm 1814, berättas det, att
Sergel förespådde i konstnären sin blifvande
öfverman, hvilket visar, huru högt denne
tänkt om den unge konstnären. Den
antikiserande riktningen, som herskade i
Rom vid B:s ankomst dit, bestämde hans
utveckling, och det så, att han sällan
begagnade den lefvande naturen för annat
än sjelfva motivet. Med sitt
företrädesvis på den yttre uppenbarelsen riktade
sinne var han bäst hemmastadd i
återgifvandet af den qvinliga skönheten,
särskildt det vällustiga, det sinligt retande;
det eleganta och det graciösa i denna
skönhet hade i honom en framställare af
hög rang, och han visade sig derjemte
lycklig i skildringen af bacchantisk
lefnadslust och barnslig skälmaktighet. Den
storartade formen, den ovanliga kraften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
