Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Christie, Eilers Christian Brodtkorb - Christophersen, Harald Edvard - Cinselli, Giovanni - Clarke, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kärlek till det ädla verk, han har under
händer, som utmärker hans verksamhet,
skall för alla tider fästa hans namn vid
detta Norges betydelsefullaste
nationalminnesmärke.
Christophersen, Harald Edvard, född
den 11 febr. 1838, dansk dramatisk
sångare, spelade några år komedi vid
åtskilliga kringresande skådespelaresällskap
och senare på Kasino, till dess han
1865 blef anstäld som skådespelare vid
kungl. teatern i Köpenhamn. Så väl
hans första uppträdande den 12 sept.
1865, såsom Edmund i "Väringarne i
Miklagaard", som hans andra uppträdande
den 18 okt. s. å., såsom Didier i
"To tidsaldre", visade, att han knappast
skulle blifva skådespelet till gagn,
hvaremot han genom sitt utförande af
tenorpartiet i "Judinnan" ännu samma säsong
fick tillfälle att ådagalägga, att operan
kunde skörda fördel af hans höga och
klara tenorstämma. Han har också
under tidens lopp utfört icke så få
tenorpartier i den lättare genren på kungl.
teatern och gjort icke ringa lycka i flera
af dem, bl. a. som Georges Brown i
"Hvita frun", ryttmästare Rose i "Ungdom
och dårskap", grefve Roger i "Den
lilla rödhättan" och titelrollen i
"Postiljonen i Lonjumeau".
Ciniselli, Giovanni, italiensk
bildhuggare, är född 1832 i Novate nära
Milano. Han studerade vid konstakademien
i Milano, der han erhöll undervisning
i teckning af professorerne Sogni,
Sabatelli och Ayez. Samtidigt egnade
han sig åt bildhuggarkonstens studium
under ledning af de framstående
bildhuggarne Antonio Labus och Antonio Galli;
denne senare i synnerhet omfattade
honom med nästan faderlig ömhet. Han
begaf sig derifrån till Rom, der han
under loppet af många år arbetade på
Rossettis atelier för att erhålla medel
för fortsättande af sina studier. Han
lyckades också 1869 öppna egen atelier,
och detta år kan sålunda hans verksamhet
såsom sjelfständig konstnär anses
taga sin början.
Han har modellerat och utfört åtskilliga
arbeten, hvaribland talrika porträtt.
Värda att framhållas äro hans
fantasiskapelser "La lettura" (läsningen), "Le
astuzie di Amore" (Amors knep), "L’Aurora"
(morgonrodnaden) och "Il vespero"
(aftonen). Han vann priset i den af
staden Lissabon utsatta internationela
täflan för en minnesvård öfver
generalen markis De Sa da Bandeira. Statyn
framställer den portugisiska frihetskampens
tappre soldat. Monumentets nedre
del är af brons; på ömse sidor derom
ligga två sofvande lejon; på framsidan
upplyfter en moder sitt barn, hvilket
räcker en blomsterkrans åt hjelten;
modren tyckes uppmana sitt barn att vörda
minnet af den, som kämpat för de
slafvars frihet, hvilka bo i de portugisiska
kolonierna i Amerika. Å en annan sida
framställes historien, som i sin bok
antecknar hjeltens namn. Öfriga sidor
upptagas af några basreliefer, hvilka afbilda
intressanta drag ur den tappre
generalens lif. Det, som man funnit mest
framstående å detta monument, äro moderns
och barnets figurer, i hvilka uttrycket
andas en fulländad naturlighet, som
åstadkommits med de enklaste medel.
Vid utställningen i Melbourne 1881
erhöll Ciniselli ett af prisen, likaså vid
den täflan, som egde rum för en
minnesvård öfver Giuseppe Mazzini i Genua.
Clarke, John, amerikansk-engelsk
skådespelare, född i Maryland i Förenta
staterna, 1835; uppträdde först i
Filadelfia, 1852, och tillhörde sedan olika
teatrar i Baltimore, New-York och
andra nordamerikanska städer samt
öfvertog, 1863, en del af ledningen af Winter
Garden Theatre i New-York, hvarefter
han, 1865, med bibehållande af denna
befattning, började tillsamman med sin
svåger Edwin Booth att styra Walnut
Street Theatre i Filadelfia samt, året
derefter, dermed förenade direktörsskapet
öfver teatern i Boston. Sedan Winter
Garden i New-York brunnit, 1867,
öfvergaf han de två andra teatrarne,
reste, till England och uppträdde på S:t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
