Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cornelius, Peter von - Corot, Jean Baptiste Camille - Costa, Pietro - Cour, la, Janus Andreas Bartholin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom grundläggare af den monumentala
stilen inom det nyare tyska måleriet.
1819 lemnade han Rom, för att i Düsseldorf
öfvertaga akademiens ledning. 1825
utnämde honom konung Ludwig af Bayern
till direktör för akademien i München.
1841 kallades han till Berlin, der han
afled den 6 mars 1867.
Corot, Jean Baptiste Camille, fransk
landskapsmålare, född 1796, död 1875, var
en af det moderna stämningsmåleriets
yppersta mästare i vår tid, en utprägladt
originel romantiker och idealist, som
dock ytterst stod på klassisk grundval.
Man har kallat honom måleriets Schubert.
Af de enklaste motiv — en slätt,
ett skogsbryn med enstaka figurer som
staffage — kunde han med de enklaste
färgmedel framtrolla den mest poetiskt
fina stämning, helst aftonbilder,
skymning. Trots en rastlös flit nådde Corot
först sent något erkännande och lyckades
ej sälja något af sina arbeten förr än
vid fyrtio års ålder. Hans inflytande på
det yngre slägtet var mycket stort; hans
talrika taflor, som nu stå högt i pris,
äro af mycket olika värde. Bland dem
nämnes oftast: Morgonen (i Luxembourg),
Ensamhet och Nymfernas dans.
Costa, Pietro, bildhuggare. Han är
född i Genua den 29 juni 1849 och har
studerat vid konstakademien i samma
stad. Sedan han erhållit ett stipendium,
tog han sitt uppehåll i Rom. Han har
behandlat höga ämnen och i sin konst
mer utmärkt sig för kraft än för behag.
Inom loppet af några år vann han
priset i tre täflingar, hvari utmärkta
konstnärer deltogo. Det pris, han först
erhöll, var för monumentet öfver
Giuseppe Mazzini i Genova; det andra var
för Victor Emanuel-statyn i Sala del
Consiglio provinciale i Rom; tredje
gången han erhöll pris var det äfvenledes
för Victor Emanuels staty, hvilken
kommer att resas i Turin.
Cour, la, Janus Andreas
Bartholin, utmärkt dansk landskapsmålare, är
född i närheten af Ringkjöbing den 5
sept. 1837. Efter att hafva erhållit
förberedande undervisning i teckning af
djurmålaren Höegh Guldberg, som var
lärare vid Aarhus latinskola, der han
gick tills något efter sin konfirmation,
kom han 1853 till Köpenhamn och blef
elev af Kiærichow; året derefter fick
han inträde vid konstakademien och
studerade der under Marstrand. Sedermera
upptogs han på den utmärkte
Skovgaards atelier, hos hvilken han
dessutom under en följd af år hade sin
bostad och af hvilken han mycket starkt
påverkades. Som utställare uppträdde
han första gången 1855; under detta och
de närmast följande åren studerade han
i synnerhet vid Vesterhafvet och på
Jyllands östkust samt hemförde derifrån en
mängd taflor och studier. I formelt hänseende
voro de ofta något flygtiga, i tonen
mera genomförda; för en af dem fick han
1861 det Neuhausenska premiet. Från
1861—65 sysselsatte han sig i synnerhet med
grundliga teckningsstudier, och från sist
nämda år står han afgjordt som Skovgaards
lärjunge och arftagare; har han än icke
nått sin mästare i fråga om afrundad och
harmonisk komposition, så har han
likväl kommit honom närmare än någon
annan med afseende på fina linier samt
vacker och trogen återgifning af
naturformerna. 1865 begaf sig La Cour med
akademiskt understöd på en tvåårig resa,
på hvilken han i synnerhet uppehöll sig
i Rom; i Sydfrankrike hemtade han
motivet till den stora taflan från
Pyreneerna, som väckte så mycket uppseende
på utställningen 1867. Under 1871
tillerkändes honom utställningsmedaljen för
ett af hans förnämsta arbeten, "Afton
vid Nemisjön", till hvilket han hade
gjort studier på sin andra utrikes resa;
senare besökte han flere gånger Italien
och Paris samt rönte af den nya franska
konsten en påverkan, som väl långt ifrån
är stark nog för att man på grund deraf
skulle kunna beteckna La Cours senare
arbeten såsom tillhörande den "moderna"
riktningen, men som likväl visar sina
frukter i större koloristisk rikedom och
klarhet, än hvad man fann i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
