Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cour, la, Janus Andreas Bartholin - Crane, Walter - Crauk, Gustave Adolphe Désiré - Cretius, Konstantin Johann Franz - Croizette, Sophie Alexandrine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidigare alster. 1872 blef han medlem af
akademien; tre af hans arbeten finnas i
tafvelsamlingen på Kristiansborg.
Crane, Walter, engelsk genremålare
och illustratör, född, 1845, son och
lärjunge till porträttmålaren Thomas C.
(död 1859), studerade för målaren
Linton, vistades 1871—73 i Rom och
tillegnade sig der en viss arkaistisk stil i
måleriet. Till hans mera framstående
oljetaflor höra: Venus’ födelse och
Proserpinas öde. Till hans aqvareller:
vårens bud (1873), Platos trädgård (1875),
mandelträd på Monte Pincio (i Paris,
1878), som ock flere arkitekturstycken.
Mera allmänt känd blef han i synnerhet
i Amerika genom sina humoristiska
illustrationer till barnskrifter, t. ex.
"Askungen", m. fl.
Crauk, Gustave Adolphe Désiré,
fransk bildhuggare, född 1827, blef
Pradiers lärjunge och erhöll 1851 det stora
Prix de Rome. År 1857 framträdde han
först med en grupp: bacchantinna och
satyr, som berömdes mycket för sin
behandling i äkta antik anda. På senare
tid vände han sig mera till
porträttstatyn och porträttbysten, för det mesta
likaledes med en ideel uppfattning. Dit
höra: marskalk Pélissiers marmorstaty
(muséet i Versailles), bronsstaty af
shahen af Persien, marmorstaty af marskalk
Mac Mahon (1877), marmorstaty af
stiftaren af veterinärskolorna i Frankrike,
Claude Bourgelat, för veterinärskolan i
Alfort, och flere andra porträttbyster.
Cretius, Konstantin Johann Franz,
tysk genre-, historie- och porträttmålare,
född 1814. År 1833 lyckades han vinna
inträde på akademien i Berlin och att
der så snabbt utbilda sig under Wachs
ledning, att han redan år 1836 kunde
exponera två sedermera mycket berömda
taflor: täflingsstrid med Syrinx och
utvandrande greker. Genom sin tafla:
Jakobs sorg öfver Josef eröfrade han ett
resestipendium och för öfver Bruxelles
och Paris till Italien, som han
genomvandrade ända till Palermo. I Rom
målade han flere förträffliga genretaflor från
der varande folklif: Ave Maria,
vinskördsfest, italienska tiggare. Återkommen till
Berlin, målade han de historiska
genretaflorna: kronprins Fredrik Wilhelm i
Haag (1860), Cromwell i en församling
af independenter och Ludvig XIV vid
schackspelet med Mazarins nièce Maria
Mancini. År 1846 sände honom konung
Fredrik Wilhelm IV till Konstantinopel,
för att måla sultan Abd ul Medschids
porträtt. Äfven framdeles fortfor han ända
intill senaste tid dels med italienska, dels
med historiska genretaflor, som utmärka
sig genom en ädel, enkel komposition,
djup känsla och harmonisk kolorit. Dit
höra bland annat: fångna kavaljerer inför
Cromwell, af en synnerligen förträfflig
karakteristik och gedigen kolorit (1867,
nationalgalleriet i Berlin), afton under
karnevalen i Rom, madonnafest i.de
romerska bergen, och de humoristiska
genretaflorna: på bröllopsresan i Italien,
resande i Schweiz m. fl. Han är
professor och ordinarie medlem af akademien
i Berlin.
Croizette, Sophie Alexandrine,
fransk skådespelerska, född 1847 i S:t
Petersburg, der hennes mor var
premierdansös vid ryska operan. Hon
uppfostrades i Versailles och tog
skollärarinneexamen i Paris, men öfvergick snart
till konservatoriet, der hon studerade för
Bressant, erhöll första pris för
komedispel 1869 oeh uppträdde på
Théâtre-Français första gången i början af 1870
såsom drottning Anna i Scribes "Le
Verre d’eau". Derefter har Croizette
utfört många olika roller inom den gamla
och den nya spellistan. Man har sett
henne såsom Célimène i "Le
Misanthrope", Rosine i "Le Barbier", Suzanne
i "Figaro" (Beaumarchais’ bägge
lustspel), mademoiselle de Prie i
"Mademoiselle de Belle-Isle". Sin första stora
framgång vann hon i den lilla komedien
"L’Eté de la Saint-Martin" af Meilhac
och Halévy, och gjorde mycken lycka i
Augiers och Sandeaus "Jean de
Thommeray". Största uppseendet har hon
väckt i "Le Sphinx" af Octave Feuillet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
