Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dreyer, Georg Leonard - Dreyschock, Alexander - Dubois-Pigalle, Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oafbrutet verksam intill 1873, då inrätt-1
ningen omorganiserades i samband med
generalstaben. Under denna långa tid
utförde D. väl sällan sjelf något litografiskt
arbete, men han var fortfarande
intresserad för sin konst och gjorde vid
inrättningen försök att införa nya
förfaringssätt: stengravyr, zinkografi, färgtryck
o. d. samt ledde med nit och skicklighet
de allt jemt pågående kartarbetena.
Under dessa år befordrades han 1843 till
major och 1864 till öfverstelöjtnant i
armén, men qvarstod som kapten vid
Vestmanlands regemente till sin död, som
inträffade i Stockholm 1879.
Dreyschock, Alexander, en utmärkt
framstående pianovirtuos, född den 15
oktober 1818 i Zack i Böhmen, hvarest
fadern var godsförvaltare. Eedan vid 8
års ålder hade han tillegnat sig sådan
färdighet på pianot, att han kunde
uppträda offentligt. Sedermera öfvertogs hans
musikaliska bildning af Tomascheek i
Prag, hvilken snart räknade honom som
sin bäste elev. Med största omsorg ledde
denne berömde lärare hans studium i
komposition, men än mer hans pianospel,
så att Dreyschock, redan då i besittning
af en betydande teknik och stort
musikaliskt vetande i allmänhet, kunde 1838
företaga sin första konsertresa i Tyskland.
Bosatt i Prag, der han var en ansedd
pianolärare, reste han under åren 1840
till 1842 i Eyssland och sedermera i
Belgien, Frankrike, England, Holland,
Österrike och Ungern samt Danmark och
Sverige (som han besökte första gången 1856
på våren) öfverallt firande triumfer och
af kritiken öfverhöljd med beröm. I syn- [
nerhet hans märkvärdigt stora färdighet
i venstra handen och hans, passager i
oktaver, sexter och terzer väckte allmän
beundran. Då den gamle mästaren på
piano, J. B. Cramer, första gången hörde
honom i Paris, lär han hafva utropat:
"Den mannen har ingen vensterhand, han
bar två högerhänder." Ett annat uttryck
i en tysk kritik: "Dreyschock spieltnicht
nur wie drey, er spielt wie Drey Schock."
Efter upprepade konstresor, derunder han
rönte det mest lysande mottagande och
hedersbetygelser från hofven, antog han
1862 ett anbud från Petersburg som
professor i pianospelning vid det nyinrättade
konservatoriet och’ tillika direktör för
kejserliga teatermusikskolan. Han kunde
emellertid ej fördraga det stränga
klimatet, och oaktadt upprepade
rekreationsresor till fosterlandet hörjade han lida af
Miliar-Tubercolos i dess svåraste grad,
hvarför läkarne 1868 skickad^ honom till
Venedig, der han emellertid den 1 april
1869 slutade sina dagar. Hans stoft
fördes enligt familjens önskan till Prag, der
det jordades under storartade
hedersbetygelser. — Dreyschock har skrifvit en
mängd pianosaker, fantasier, variationer,
etyder m. m., hvilka, som
salongskom-j positioner betraktade, räknas till de
bästa, som finnas i denna genre.
Dubois-Pigalle, Paul, fransk
bildhuggare, född 1829. Ar 1856 vann han
inträde på Toussaints atelier, der han
stannade till 1858, hvarefter han enligt sin
lärares råd gjorde en resa till Italien,
der han i Florens, Rom och Neapel
studerade plastikens mästerverk, i
synnerhet Donatello och Michelangelo, samt
tillegnade sig mycket af deras
naturalistiska riktning. Ett af hans första verk .
var den sedermera i marmor utförde
helige Johannes som barn, hvilken jemte
den florentinske sångaren från 15:de
århundradet (1865, i försilfrad brons, ofta
efterbildad) kom till museet i
Luxembourg. I intet af hans verk herskar en
så stor, ända till illusion gående
natursanning, förenad med den högsta
nai-I vitet och grace. 1878 fullbordade han
Evas födelse (gips), marmorstatyn af den
ur badet stigande Narcissus, som i sin
energi påminner om Michelangelo (1874,
likaledes i Luxembourg) och framför allt
den stora, för katedralen i Nantes
bestämda vården öfver general
Lamoriciere med sina fyra allegoriska bifigurer.
Sedan flere år tillbaka har han utmärkt
sig äfven i teckning, i synnerhet i
kopior efter äldre italienska mästare och i
I porträtt, som han utför med underbar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
