Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Du Puy, Jean Baptiste Edouard Louis Camille - Duse-Checchi, Eleonora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med de andra krigarne deltaga i
Köpenhamns försvar. Ar 1807, då det
verldsbekanta af engelska flottan anstälda
bom-bardementet af Danmarks hufvudstad,
med förstörelse, sorger och betryck
hemsökte denna olyckliga stad och dess
invånare, var han en bland de
oförskräck-taste i försvaret. Han hade gifvit det
löftet att nedskjuta den förste engelsman,
som satte sin fot på stadens mark, och
han lär äfven hafva infriat detsamma.
Tapper och ledd af sin ridderliga anda,
utmärkte han sig vid många tillfällen,
och med acklamation valdes han till
löjtnant vid den kår, som han tillhörde. Som
ett kuriosum från denna tid kunna vi
här anföra, att sedan Du Puy blifvit
löjtnant, fick han, för att skona porte-epéens
ära, icke mer uppträda som operasångare.
Under denna tid skref Du Puy flera af
sina mest lyckade kompositioner:
marscher, dryckessånger m. m., som i
Danmark ännu ej äro glömda. — Efter ett
tioårigt vistande i Köpenhamn, under
hvilken tid han 1804 gifte sig med en
kopparstickare Mullers dotter, och i
hvilket äktenskap han egde tvänne barn, blef
han 1809 förvisad från Danmark,
antagligen till följd af ett något för intimt
förhållande till en högt stående dam (enligt
ett rykte prinsessan Charlotta Fredrika
af Mecklenburg-Schwerin, Fredrik VII:s
moder, hvilken sedermera blef skild från
sin gemål prins Kristian Fredrik, sedan
Kristian YIII). Efter ett kortare uppe-1
håll i Paris återvände Du Puy till
Stockholm, der han nu efter revolutionen
mottogs med liflig entusiasm, blef anstäld
vid k. teatern 1812 som kapellmästare
och operasångare samt hugnades 1814
med professors titel. Helt oväntadt dog
han af slag den 3 april 1822.
Enligt alla samtidas intyg var Du Puy
en ovanligt snillrik och mångsidigt
begåfvad menniska, en personlighet, med
hvilken ingen kunde komma i beröring
utan att tjnsas deraf. Som mest lysande
och karakteriserande vilja vi framhålla
hans verksamhet som kapellmästare; med
outtröttlig omsorg sökte han att i sin
orkester anställa de bästa förmågor, som
i in- och utlandet stodo att finna, väl
vetande, att det icke är fältherren allena,
som vinner slaget, utan att det är "de
djupa leder", som vinna det åt honom.
Han anses utan tvifvel med rätta som
den bäste chef, hofkapellet hittills
någonsin haft, och kungl, svenska hofkapellet
var på den tiden det tredje i rang bland
Europas orkestrar. Som violinspelare
utmärkte han sig genom ett elegant spel
och en för den tiden ovanlig teknik, och
som sångare var han oöfverträfflig i den
lätta genren. Hans sångmetod var
alltigenom fran§k, och hans mjuka
barytonstämma tillät honom att sjunga både
tenor- och barytonpartier. Som Don Juan
lär han haft sin mest glänsande roll, men
har dessutom sjungit aderton olika
partier, deribland Figaro i "Figaros bröllop"
samt Joconde i operan med samma namn.
Som tonsättare var Du Puy lika lycklig
som flitig. Förutom de kompositioner af
hans hand, som vi redan omnämt, har
han skrifvit nqiusik till icke mindre än
fem kungliga personers krönings- eller
begrafningsakter, en del af operan "Björn
Jernsida", elfva talpjeser, divertissement
och balletter, skrifvit konserter för violin
och blåsinstrument samt en mängd
sångkompositioner, bland hvilka vi vilja
särskildt nämna den bekanta trion "Agander,
Pagander och Vinberg". Ett vackert minne,
som han efterlemnat, är äfven stiftandet
af kungl, hofkapellets pensionskassa, som
nu, rik och aktad, utöfvar en vidsträckt
och välsignelserik verksamhet. —
Ledamot af musikaliska akademien blef han
1795. Densamma egnade honom 1866 en
storartad minnesfest samtidigt med att
en minnesvård på Johannes kyrkogård
restes öfver hans stoft.
Duse-Checchi, Eleonora, italiensk
skådespelerska, född i Yigevano i
Piemont den 3 augusti 1860. Hennes
föräldrar voro båda utöfvare af den
sceniska konsten. Fadren, som ännu lefver,
är en son af den ryktbare komikern
Luigi Duse, som på sin tid var den
utmärktaste framställaren af roller å vene-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
