Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ekman, Robert Vilhelm - Ekwall, Emma Amalia - Ekwall, Knut Alfred - Elfforss, Lars Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
banbrytande verksamhet för den finska
konsten i allmänhet. Före hans tid var
konsten i Finland en nästan okänd lyx.
Lauraeus var blifven svensk, och till
Stockholm drog äfven Finnberg (af hvilken
E. erhållit sin första undervisning i
teckning) efter att nödtorftigt hafva lifnärt
sig i Åbo genom att måla porträtt och
altarbilder. E. var den förste, som
praktiskt bevisade, att konsten var en
möjlighet äfven i Finland. Samtidigt med
hans återkomst till fäderneslandet hade
konstintresset derstädes börjat vakna;
finska konstföreningen stiftades 1846. E.
tog en verksam del i dess sträfvanden
och var ända till sin död (1873) lärare
vid dess ritskola i Åbo. Genom
föredöme och uppmuntran af alla
konstnärsanlag, hvarhelst de visade sig, utöfvade
han ett icke ringa inflytande på den nu
mera i rask utveckling stadda konsten i
Finland.
Ekwall, Emma Amalia,
genremålarinna, född i Småland 1838, var-1865—70
elev vid akademien för de fria konsterna,
erhöll 1871 den kungliga medaljen och
uppehöll sig derefter en längre tid i
München och Leipzig. Offentligt
framträdde hon första gången på akademiens
utställning 1868 och har sedermera utfört
en mängd tilltalande genrebilder, i
allmänhet behandlande ämnen ur hemmets
och barnens verld, stundom ej utan en
älsklig komik. "En lutspelerska" (1880),
med hvilket arbete hon ingick i en
annan riktning, inköptes af konstföreningen
i Stockholm. På sista tiden har hon
målat i synnerhet många smärre
studiehufvud af en särdeles tilltalande hållning
och som blifvit ganska omtyckta.
Ekwall, Knut Alfred, tecknare,
genremålare, den föregåendes broder, föddes
1843, var 1860—1867 elev vid akademien
för de fria konsterna och flyttade 1869
till utlandet, der han sedermera
uppehållit sig: först i München, sedan i
Leipzig och slutligen i Berlin. E. deltog
första gången i akademiens utställning
1866 med en behandling af ett
akademiskt prisämne samt ett genrestycke,
och under de närmast följande åren
framträdde han, dels som tecknare i "Ny
illustrerad tidning" och dels som målare,
med åtskilliga små bilder ur
verkligheten, de flesta med en komisk anstrykning.
Under den tidigare delen af sin vistelse i
Tyskland, långt in på 1870-talet, var han
i egenskap af tecknare verksam för tyska
tidningar och tidskrifter ("Illustrirte
Zeitung", "Ueber Land und Meer" och
"Gartenlaube"). Såsom tecknare utmärker han
sig genom en betydande
kompositionstalang, en ej vanlig förmåga af
karakteristik, stor fyndighet samt — när ämnet
dertill gifvit anledning — en godmodig
och stundom" älskvärd komik. Flere af
hans arbeten i denna riktning torde kunna
räknas till de mera framstående i sitt
slag, äfven hvad bredden och säkerheten
i utförandet vidkommer. Några
oljemålningar, som under denna tid
hemsändes till Sverige: "Tio minuters uppehåll",
"Snöhinder" och "Däckspassagerare i
storm", bära i hög grad vitne om den
vane tecknarens hand, men lida af
svagheter ur färgens och det egentliga
målandets synpunkt. Sedermera har E.,
under ledning af Ludvig Kraus i Berlin,
öfvergått på allvar till måleriet och
framträdt med åtskilliga varmt tänkta och
fint utförda genrebilder, bl. a. "Det gamla
paret" och "Modern med sitt barn före
badet", af hvilka den sista 1878 inköptes
för Nationalmuseum. 1879 blef E. agréé
vid akademien för de fria konsterna.
Elfforss, Lars Erik, skådespelare och
teaterföreståndare, född i Bollnäs den 24
januari 1817. Fadren var
underofficer vid Helsinge regemente och deltog i
finska kriget 1808-10. — Innan E. blef
egen teaterföreståndare, var han anstäld
först hos "hofsekter" Berggren och sedan
en kortare tid hos "magister" Berggren,
hvarefter han 1842 kom till d. v. Nya
teatern (Lindebergs) i Stockholm, der
han var under tvänne år. Från 1844
till sin död var han teaterföreståndare i
landsorten, under hvilken tid han var
känd och omtyckt såsom en
aktningsvärd teaterledare och en god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
