Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eisenmenger, August - Ek, Selma - Ekman, Robert Vilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett pris. År 1856 blef han lärjunge till
Rahl och som sådan sin mästares nästan
oumbärlige hjelpare. Såsom de mest
framstående bland hans monumentala
skapelser anse vi oss böra nämna
takmålningarne i musikföreningens palats
(Apollo med muserna och genier),
takmålningarne i stora salen i "Grand
Hotel" vid Kärntner Ring, i palatset
Guttmann, freskerna i Österrikiska museet,
som genom sin poetiska uppfattning och
det tekniska utförandet höra till hans
bästa monumentalarbeten,
väggmålningarne i slottet Hörnstein, hvilka
omvexlande behandla en vigtig episod ur
kejsar Maximilians och hertig Leopolds lif,
och fyra stora aqvareller i skalden
Mosenthals hus (temperamenterna), verkliga
mästerverk i kompositionen. År 1878
målade han ridån till den nybygda
teatern i Augsburg med den förtjusande
bilden af Aesopus. År 1872 blef han
professor vid akademien i Wien och
grundlade äfven för utbildande af yngre
talanger i monumentalmåleriet en
privatskola, som redan uppnått betydande
resultat.
Ek, Selma, en af lyriska scenens mest
framstående sångartister, som, oaktadt
hon endast en jemförelsevis kort tid
tillhört teatern, redan skaffat sig en stor
repertoar, samtidigt med att hon vid
hvarje ny roll äfven gjort de vackraste
framsteg. Hon är född i Stockholm den
3 september 1856. Redan tidigt började
hon sina pianostudier för organisten,
direktör. Heintze, dem hon sedermera
fortsatte för fröknarna Claeson och
Thegerström. 1873 blef hon sångelev vid
konservatorium, der fröken Bergman och
professor Gunther voro hennes lärare.
Den 27 februari 1878 debuterade hon på
Stora teatern som Agata i Webers opera
"Friskytten", och hennes nästföljande
debutroller voro Matilda i "Wilhelm Tell"
och grefvinnan i "Figaros bröllop". Hon
har sedan dess tillhört vår lyriska scen,
och är en af dess flitigaste och mest
ansedda medlemmar. Bland hennes större
partier vilja vi nämna: Blenda, Aida,
Margareta i så väl Gounods "Faust" som
Boitos "Mefistofeles", Katarina i
"Nordstjernan", Valentine i "Hugenotterna",
och då hon i maj 1883 uppträdde som
Elisabet i "Tannhäuser", var detta
hennes tjugofemte roll.
Ekman, Robert Vilhelm, finsk
målare, född 1808 i Nystad, blef 1824 elev
och 1837 agréé vid konstakademien i
Stockholm. Sist nämda år reste han
såsom akademiens stipendiat till
Danmark, Holland, Frankrike (der han
arbetade under Paul Delaroches ledning)
och Italien. Under denna resa sände
han till expositionerna i Stockholm flere
taflor, af hvilka en: "svensk inqvartering
från trettioåriga kriget", inköptes af Karl
XIV Johan. Då han 1844 återvände till
Sverige, blef han medlem af akademien
och k. hofmålare, men flyttade redan
följande år tillbaka till hemlandet. Den
fosterländska strömning, som vid denna
tid allt kraftigare begynte göra sig
gällande i Finland, blef härefter
bestämmande för E:s hela verksamhet. Aren
1850 - 54 utförde han freskomålningar ur
den finska kyrkans historia i
domkyrkokoret i Abo. Förnämligast gjorde han
sig dock känd genom sina
allmogescener, hvilka visserligen ofta nog vitna om
större kärlek till ämnet, än förmåga att
konstnärligt beherska detsamma. Dock
har han målat mången god sedebild ur
det finska folklifvet, såsom t. ex.:
"Bonden Lyytinen uppläsande sina runor i en
finsk bondstuga" (i enskild ego i
Helsingfors). Mindre lycklig var han i sin
kolossala oljemålning föreställande
"Väinämöinen, som med sitt kantelespel
tjusar himlens, jordens och vattnets
gudomligheter och djur", ett för konstnärlig
framställning föga lämpligt motiv ur
Kalevala. Äfven har han utfört en mängd
altartaflor för kyrkor i Finland. Hans
målningssätt, i och för sig icke
synnerligt karaktersfullt, vidlåddes ofta af en
sträfvan att uppsnygga naturen. — E:s
betydelse ligger icke så mycket i hvad
han målat — hans rika anlag saknade
näring i hemlandet — som i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
