Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erikson, Maria Charlotta - Eschke, Wilhelm Benjamin Hermann - Escousura, Leon Ignazio d' - Eskilsson, Peter - Essipoff, Annette von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
teaterns elevskola. År 1842 tog hon
afsked för andra gången från nämda
teater, der hon dock sedan, liksom å
enskilda scener, uppträdde såsom gäst.
Sista gången hon syntes å scenen var
1855. Hon afled i Düsseldorf den 24
april 1862. År 1812 hade hon med
kormästaren J. F. Wikström ingått
äktenskap, hvilket 1820 lagligt upplöstes.
Eschke, Wilhelm Benjamin
Hermann, tysk landskaps- och marinmålare,
född 1822. erhöll först undervisning af
marinmålaren Wilh. Krause (död 1864)
och studerade sedan i Paris för Eugene
Le Poittevin, som utöfvade ett stort
inflytande på honom. Med förkärlek
väljer han motiven till sina taflor ur de
nordiska kusternas allvarsamma poesi. Hans
taflor ega ett stort djup och stor
lyskraft i koloriten samt utöfva en
fulländad harmonisk verkan. Synnerligen
väl lyckas han i sol- och månljuseffekter.
Till hans mest framstående taflor höra
från 60-talet: ön Neuwerk vid
mynningen af Elbe, Montorgueil från sjösidan, j
vårdtorn vid L’Etacq, vestkusten af
Helgoland, storm på öppna hafvet, blåa
grottan på Capri, Steinbachdalen i Harz;
från 70-talet: storm vid kusten af Capri,
Cap Arkona på Rügen, Whatcombebai
på ön Wight jemte många flere.
Escosura, Leon Ignazio d’, spansk
genremålare, född i Asturien, blef
lärjunge till Gérôme i Paris, målar
interiörer eller trädgårdsscener med rikt
staffage, vanligtvis historiska personligheter
från 17:de eller 18:de århundradet. Dit
höra: Philip IV,. som introducerar
Rubens hos Velasquez (1867), Murillo hos
kapucinermunkarne och Philip VI:s
galleri i Prado (1868), Ludvig IV:s tid (1870),
sändebudets emottagande, en mästerlig
stridsscen på Rue Rivoli i Paris m. fl.
Eskilsson, Peter, genremålare, född
1820 i Skåne. E:s första anställning var
som underofficer vid Göta
artilleri-regemente, hvilken plats han snart lemnade,
för att antaga en bokhållareplats vid
Göteborge arbetsinrättning. Hans medfödda
böjelse för konsten följde honom troget
under dessa olika bestyr, och när
slutligen lusten blef honom för stark,
lemnade han vid trettio års ålder allt, för
att vid Akademien för de fria konsterna
söka näring för sin konstnärsifver. En
mecenat i Göteborg försåg E. med ett
reseunderstöd, hvilket satte honom i stånd
att 1853 begifva sig till Düsseldorf, der
han lyckades vinna inträde hos Tidemand
och tilläts arbeta på hans atelier. Under
denne mästares ledning utvecklade sig
hans lofvande anlag, och i jemnbredd
med framstegen växte konstnärens
förhoppningar. Återkommen till
fäderneslandet, möttes han dock af en kritik, som
skoningslöst bortblåste drömmarna om
guld och ryktbarhet. Utblottad och
misströstande om sig sjelf och sin förmåga,
bortkastade han palett och pensel och
började en ny bana som fotograf. Här
var lyckan honom mera bevågen; affären
gick bra, och efter hand återkom hans
sjelftillit. Han återtog nu sin förra konst
och började måla genrer ur
Bellmanslifvet. De små taflorna vunno
allmänhetens bifall och en strykande afsättning,
och när Konstakademien 1866 invalde
honom till agrée, hade han redan intagit
ett aktadt rum bland våra genremålare.
1871 bosatte han sig på Bremö nära
Sigtuna, der han under fortsatt utöfning af
sin konst dog år 1872. På
Nationalmuseum finnas tvänne taflor af E. "Målare
på studieresa" och "Kägelspelet hos
Faggens", (inköpt 1868 och otvifvelaktigt den
utmärktaste bland E:s Bellmansscenerier).
Åtskilliga af hans taflor hafva återgifvits
i litografi och träsnitt.
Essipoff, Annette von, en utmärkt
pianovirtuos, född i Ryssland och gift
med pianisten Teodor Leschetitzky,
erhöll i Petersburg och förnämligast af sin
make sin musikaliska utbildning. Efter
att i sitt fädernesland hafva gifvit lysande
prof på sin talang, företog hon 1875 en
större konsertresa och uppträdde i Paris,
der hon vid flera konserter, och
synnerligast vid de soiréer för kammarmusik,
som då gifvos af Henry Wieniawski och
Carl Davidoff, vann stort bifall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
