Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Favart, Pierette Ignace Pingaud, kallad Marie - Favero, Andrea - Favero, del, Antonio - Fearnley, Thomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
forstod att .verka lika mycket genom
li–delsens styrka, då sådant fordrades, som
genom lugn värdighet och förnäm
höghet. Kedan 1854, således vid endast 21
års ålder, antogs h,on till "sociétaire",
och under en lång följd af år gick icke
något skådespel af betydenhet öfver
teaterns tiljor, utan att mademoiselle
Fa-vart dervid medverkade. Bland hennes
förnämsta roller äro Camille i "On ne
badine pas avec Pamour» och andra unga
flickroller i Alfred de Mussets stycken
samt i några af Emile Augiers. Då
Her-nani åter, 1867, upptogs på scenen,
utförde hon Donna Sols roll och spelade
den i nästan ett helt år under
oförminskad triumf. Några år derefter gaf hon
med samma framgång titelrollen i
"Marion Delorme" samt skapade, 1877, på
ett öfverlägset sätt markisinnans roll i
"Jean Dacier".
Favero, Andrea, italiensk målare. Han
är född 1837 i San Zenone degli
Ezze-lini och har studerat vid konstakademien
i Venedig. Yid konstutställningen 1856
i nämnda stad erhöll han guldmedalj för
en tafla med titeln "Gamla mohriska
bygnader". 1859 inträdde han vid
lancier-regementet Victor Emanuel i Bologna,
der han dock ej qvarstod lång tid. Han
antog nämligen anställning såsom
tecknare vid en teknisk anstalt och utförde
derunder åtskilliga arbeten. 1864 erhöll
han en plats såsom lärare i tekniska
skolan i Matelica, hvarest han åtog sig
arbetet med katedralens fasad. Vid
konstindustriutställningen i Urbino 1871 erhöll
han ett pris. Några år derefter
anförtroddes honom undervisningen vid
tekniska institutet i Mantua. Vid
expositionen i denna stad 1868 erhöll han
bronsmedalj för några taflor. Han har äfven
bestridt undervisningen vid tekniska
skolorna i Sassari och Messina. Hans taflor
vitna om goda studier af naturen, i
synnerhet genretaflorna, af hvilka de
förnämsta äro: "La scuola obbligatoria",
"Giuoco delia Trottola", "I tre amici" och
"Presentazione dei fidenzati in costuma
sardo".
Favero, del, Antonio, italiensk
målare och bildhuggare, född 1842 i
Ce-neda. Redan tidigt röjde han
konstnärliga anlag. Han erhöll undervisning i
teckning af sin fader, och har sedan
egnat sig företrädesvis åt
bildhuggarkonsten, fastän han frambragt värdefulla
arbeten äfven inom målarkonsten. Bland
hans förnämsta skulpturarbeten förtjena
de statyer nämnas, som pryda den stora
trappuppgången i prins Giovanellis
palats i Venedig; vidare en dansande
"Esmeralda", som finnes i k. slottet i
Venedig; en "Kristi död" i den största kyrkan
i Ceneda. Äfven i andra kyrkor i denna
stad finnas taflor af del Faveros hand.
Hans största arbete, hvilket äfven skall
blifva det förnämsta vitnesbördet om hans
framstående begåfning, är det monument
öfver Victor Emanuel, som municipiet i
Ceneda uppdragit åt honom att utföra.
Af arbetarföreningen i sist nämnda stad
har del Favero erhållit en guldmedalj.
Fearnley, Thomas, norsk
landskapsmålare, född 1802 i Fredrikshald, var
redan kadett, men öfvergaf krigsskolan,
för att 1819 inträda som elev vid
ritskolan i Kristiania, som samma år var
upprättad. 1821 reste han till Köpenhamn,
vid hvars konstakademi han arbetade,
tills han 1823, på då varande kronprinsen
Oskars uppmaning, begaf sig till
Stockholm, der han till 1827 studerade under
Fahlcrantz. 1828 reste han till Dresden,
dit professor Dahls rykte samlade många
lärjungar. I sin berömde landsman fann
han en välvillig lärare. 1830—33
vistades han i Munchen, der Eottmann just
då var sysselsatt med Arkaderna i
Hof-garten. Sedermera vistades han några
år i Italien, 1835 i Paris och 1836—38 i
England. Sedan han gjort en studieresa
i Norge tillsamman med Andreas
Achenbach, gifte han sig och satte 1841 bo i
Munchen — sedan han någon tid vistats
i Amsterdam med sin unga hustru, —
men insjuknade genast efter ankomsten
till Munchen och dog i början af 1842.
Han är i sin konstriktning nära
befryndad med Dahl, men man märker infly-
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
