Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Foersom, Peter Thun - Fogelberg, Bengt Erland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Charles i "TadelskoJan". Sina lediga. |
stunder använde han på ett grundligt
studium af engelska språket, och inom
danska literaturen har han vunnit ett
ansedt namn genom sin mästerliga
öfversättning af en del utaf Shakspeares
tragiska verk. Kort före sin död stiftade
han k. teaterns enke- och
barnförsörj-ningskassa, hvaraf hans enka blef den
första, som drog nytta. Han uppträdde
sista gången den 8 jan. 1817 som Eraste
i "Den vægelsindede" och den 24 jan.
s. å. Hans originaldikter, hvilka andas
en varm, innerlig känsla, utgåfvos efter
hans död i två band.
Fogelberg, Bengt Erland,
bildhuggare, född i Göteborg den 8 aug. 1786.
Redan som lärgosse hos fadern, som var
gelbgjutare, begynte F. rita och
modellera. Efter enträgna böner fick han 1803
komma till Stockholm, der han inskrefs
som lärgosse och blef 1806 gesäll hos
hofciselören Rung. Sedan han användt
sina fristunder till ritning efter de
grunder, han inhemtat i akademiens tecknings
-skolor, och utstält åtskilliga belönta
arbeten och försök, blef han 1812
akademiens agréé. Han hade vunnit Sergels
bifall och kunde påräkna denne mästares
råd vid sina konststudier. Tillika kom
han i beröring med J. F. von Breda och
Ling, hvilka anses haft inflytande på den
nordiskt-nationella riktningen af
Fogelbergs konstnärsskap. I följd af denna
vänskap kom han också att blifva en af
deltagarne i Götiska förbundets
utställning 1818, och hans då utstälda tre
modeller af Oden, Tor och Frej blefvo
epokgörande för hans lif, genom, den
uppmärksamhet och de förhoppningar de
väckte. 1819 erhöll han ett k.
resestipendium för att besöka Italien, men först
i augusti året derpå kunde han anträda
färden. Under vägen stannade han i
Paris, der han någon tid arbetade hos den
berömde bildhuggaren Bosio och idkade
modellritning hos den icke mindre
ryktbare historiemålaren Guérin. F:s första
arbeten i Rom, dit han ankom i nov.
1821, voro en "Merkurius,
Argusdödaren" (1825) och en "Paris", hvilka vunno
allmän beundran och med ens lyfte
honom till en konstnär af rang, erkänd af
både Thorvaldsen och sin förre lärare
Guérin. Förut hade han ådragit sig k.
Karl Johans uppmärksamhet genom de
trenne ofvan nämda modellerna af
gudarne Odin, Tor och Frej. När nu F:s
i Rom förvärfvade rykte hann till
Sverige, erhöll han i början af 1828 af
konungen beställning på "Odin", kolossal
bildstod i marmor, och tre år senare
lemnade den på en gång imponerande och
plastiskt sköna statyn mästarens atelier
samt framkallade icke mindre i Rom än
i Sverige en allmän hänförelse.
Erkännas må ock, att detta arbete utgör ett af
de djerfvaste och lyckligaste grepp den
moderna plastiken gjort. De följande tio
åren egnade F. åt arkeologiska studier
och åt arbeten med ämnen ur
mytologien, såsom: "Amor, döljande Mars’
va-I pen", "Venus victrix", ;;Apollo" m. fl.,
hvilka dock utmärkas af en mognare
teknik och större värdighet än hans
föregå-| ende försök i denna riktning, ehuru
de-I ras frändskap med Thorvaldsens konst
är omisskännelig. Under tiden hade han
1832 blifvit ledamot af konstakademien,
1833 erhållit titeln af vice professor och
1839 den af professor. Ar 1841 återtog
han arbetet med de nordiska gudarne
Tor och Balder (hvilken senare insattes
i stället för Frej). Tor är utan tvifvel
hvad hittills ypperst åstadkommits i
nordisk anda inom den bildande konsten,
utan att stoden derför upphört att vara
allmänt njutbar genom kraftig
individualitet och ett ingående naturstudium.
Snart derefter bestälde samtidigt
Stockholms borgerskap en bildstod,
föreställande Stockholms grundläggare, Birger
Jarl, F:s födelsestad, Göteborg, en staty
öfver sin grundläggare, Gustaf II Adolf,
samt konung Oskar I en ryttarestod
öfver sin fader, Karl XIY Johan. Efter
sin afresa från Sverige, 1820, hade F.
icke sett sitt fädernesland förr än 1845.
Andra gången återsåg han det 1854, då .
hans nyss nämnda bildstoder här aftäck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
