Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höckert, Johan Fredrik - Höedt, Frederik Ludvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillerkänt honom en af de sex
guldmedaljerna ; men glädjen kunde ej mer rädda
honom. På återvägen måste han,
ytterligt svag, stanna i Göteborg och afled
der d. 16 sept*. 1866, föga mer än fyratio
år gammal.
För utvecklingen af en svensk
historiemålning har H. knapt verkat mycket,
dertill var hela hans väsen för litet djup-1
gående; och man kan med temlig
visshet påstå att han aldrig skulle blifvit af
verklig betydelse för den högre sidan af
denna konstgren. Deremot besatt han
en lysande och väl skolad teknik,
hufvudsakligen af fransk hållning, och han var
i Sverige "den förste, som genom sitt
exempel visade hvilken storartad vigt
ligger på den konstnärliga tekniken inom
historie- och genremåleriet, lika väl som
inom det redan före honom i denna
riktning utbildade landskapet". I måleriskt
hänseende blef "Lappkapellet" hans
mästerverk; ty här framgår stämningen
otvunget ur den verkan som de
skickligt sammanstälda figurerna och den från
det låga fönstret insilande dagern i dess
skiftande brytningar göra. Närmast detta
stycke kommer hans "Kättvikskulla vid
spiseln", der det drömmande, erotiska
förträffligt uttryckts i en fin figur, en
präktig och smekande gyllene färgton.
Men när det kommer an på skildringen
af individuel karakter, på verklig kraft
eller lidelse, då räcker H:s förmåga ej
till. Och derför äro nästan alla hans
"historiska" bilder svaga, derför kunde
han aldrig lyckas i porträttet. "Kristina
och Monaldeschi" är en scen ur en
melodram, "Bellman hos Sergel" en tablå i
kostym, båda utan djupare skildring af
personer eller tider; och hvad
"Slottsbranden", den ofulländade taflan, vidkommer,
är den både genom sin teatraliska
anläggning och sin bristande karakteristik
ett förfeladt verk, der ingen teknisk
bravur kunnat skyla grundmisstaget. H:s j
genrer gå, äfven de, ej alltid fria från
klandret att vara arrangerade, något
uppstyltade och uppfiffade. Vi erinra t. ex. om
"Grudmors besök". Huru som helst är han
I likväl en intressant konstnärsföreteelse,
full af smak och finhet, med en lysande
palett och goda afsigter; och särskildt som
kolorist höjer han sig öfver flertalet. År
1881 föranstaltad^ föreningen för nordiska
konsten utställning af åtskilliga bland
hans arbeten i olja och aqvarell m. m.,
hvilket gaf en inblick i konstnärens
utveckling och omfånget för håns korta
verksamhet.
Höedt, Frederik Ludvig, dansk
skådespelare, född i Köpenhamn d. 13
februari 1820, var sysselsatt med den
dramatiska konsten, sedan han tagit
student- och filosofie kandidatexamen, tills
han d. 14 nov. 1851 debuterade på kgl.
teatern som "Hamlet". Hans spel, som
vitnade om en ovanlig intelligens och
som understöddes af en distinkt organ
och ett i det hela mycket lyckligt
teateryttre, hade intet af nybörjaren. Man
tyckte sig genast stå framför den mognade
konstnären, och så var det äfven: de år
han egnat sig åt skådespelarkonsten hade
borttagit allt det debutaritmessiga hos
honom, så att han uppträdde som nära
nog fullfjädrad. Han framstod som en
slags reformator på kgl. teatern, då han
i sitt spel bröt med de gamla
traditionerna och särskildt kämpade för att
natur och sanning skulle vara det
förherskande hos en skådespelare. Hans
oenighet med teaterns dåvarande direktör,
skalden J. L. Heiberg förmådde honom
att redan i januari 1865 lemna kgl.
teatern och under säsongen 1855—56
spelade han under starkt tillopp på
Hofteatern under kammarrådet Langes
direktion, men vände redan året derpå, då
Heiberg var afskedad som direktör,
tillbaka till kgl. teatern, der han genom sitt
genomtänkta, fina spel på kort tid
tillvann sig stor betydelse som konstnär.
Hans stridigheter med Heiberg hade
emellertid skaffat honom många fiender
och då han var ledsen åt att vid hvarje
tillfälle förföljas af" dem, drog han sig
1857 tillbaka som skådespelare och
uppträdde sista gången d. 13 nov. s. å. som
Paimpol i "Min lyckas stjerna". Härmed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
