Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höckert, Johan Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ledning af ett å stället gjordt utkast; i i
fullkomligt fransk stil, med alla
dåtidens tekniska förfiningar i afseende å färg
och clair-obscur. Taflan (sign. 1855) blef
en verklig succés; hon utgjorde förnämsta
prydnaden inom svenska konstafdelningen,
förvärfvade sin mästare första klassens
guldmedalj och, hvad mer var, ett af dessa.
konstnärsnamn, som endast Frankrike kan
skapa. Duken köptes af Napoleon III
och skänktes 1856 till muséet i Lille. Det
«kall alltid beklagas att Sverige, genom en
följd af förhållanden, för hvilka här ej är
platsen att redogöra, gick miste om detta
i dess konsthistoria så betydelsefulla verk.
H. dröjde i Paris till våren 1857,
under tiden sysselsatt med flere taflor, af
hvilka den förnämsta, "Det inre af en
lappkåta" (en moder vaggande sitt barn),
-erhöll en hedersplats i 1858 års salong
och sedan köptes af svenska staten.
Kedan 1856 hade konstakademien kallat H. I
till ledamot, och sedan han 1857
hemkommit, nämdes han till vice professor
förteckningen. Tiden strax efter hans återkomst
tillhör: "Brudfärd på Horna van"
(nationalmuseum) m. fi. Under sommaren och
hösten 1858 begaf han sig på en
studie-färd till Dalarne, och denna, blef af
största betydelse för hans återstående
konstnärsbana, emedan han sedan mycket ofta
hemtade ämnena för sina målningar från
detta landskap. Så tillkommo: "Kulla
med psalmbok" (1859,60), "Höskörd vid
Siljan", "Gustaf Yasa räddas af Tomt
Mats Larssons hustru" (stor
historiemålning, uppsatt i Utmelandsmonumentet
1860), "Eättvikskulla vid spiseln" (1862),
"Gudmors besök" (1865) och flere andra.
I de flesta af dessa gör dock den franska
tekniken och uppfattningen af figurerna
en egendomlig, ingalunda fördelaktig
verkan. Under hösten 1861 företog H.
en lustfärd till Spanien, Tunis och
Italien; åt det sist nämda landet egnades,
karakteristiskt nog, blott en ringa tid.
I London, dit H. sedan tog vägen,
ut-stälde H. flere taflor vid den tredje
verldsutställningen, der han äfven gjorde tjenst
Æom biträdande kommissarie.
i När H. återvände på hösten 1862,
började redan hans kraft mattas, .och
tecknen till den sjukdom, för hvilken han
dukade under, att framträda. På
beställning af framl, grefve Trolle-Bonde
begynte han nu den stora duk, som skulle
blifva sjelfva mästerprofvet af hans konst,
’’Stockholms slotts brand 1697". Han
uppstälde dervid med flit stora
svårigheter, för att visa sitt herravälde öfver de
tekniska medlen, äfven det en
omständighet, som kan anses ganska
betecknande för H:s ytliga och virtuosmässiga
uppfattning af sin konst. Men det gick
endast långsamt framåt med verket, öch
dess emellan utförde H. blott smärre
taflor. Äfven upptogs hans tid såsom
konstnärligt biträde åt k. teaterns direktör och
af deltagande i hof- och sällskapslifvet,
der H. för sin glädtighet, fyndighet
och behagliga umgängeston gerna sågs.
1863 började han ett nytt arbete,
"Bellman i Sergels atelier", som dock måste
lemnas halffärdig^ när han för helsans
skull nödgades på sommaren ligga vid en
tysk badort. Återkommen arbetade han,
så mycket de nu temligen medtagna
krafterna, medgåfvo, på sina stora målningar,
af hvilka den senare (hos grefve Platen)
fulländades 1865. Sommaren s. å. reste
H. i Helsingland, der han gjorde
åtskilliga studier: en "Delsbodans", påbegynt
1865, blef dock aldrig fulländad.
"Slottsbranden" blef nu det mål kring hvilket
konstnärens ansträngningar samlade sig;
han ville få den i presentabelt skick, om
än ej fullt färdig, till den skandinaviska
utställningen i Stockholm 1866. Taflan
utstäldes också, jemte flere andra af H:s
bästa, men svarade hvarken mot H:s
förhoppningar eller andras väntan och
kunde ej, särdeles i sitt ofärdiga skick,
inköpas af staten, såsom ifrågasatts. Nu,
efter hvarjehanda öden, har taflan, genom
subskription köpt från H:s arfvingar, 1883
ändock fått en plats i nationalmuseum,
en effektfull, men också om sorgliga
minnen- hviskande ruin. H. tillbragte
sommaren i Marstrand, der han erhöll
underrättelse att juryn vid konstutställningen .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
