Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jerndorff, August Andreas - Jerndorff, Peter William - Joachim, Joseph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och vann året derpå vid utställningen
det Neuhausenska premiet för ett fint och
idealt porträtt. 1871 tillerkändes honom
den lilla guldmedaljen för kartongen:
"Den barmhertige samariten", som väckte
stort bifall genom den känslans
innerlighet, hvaraf den vackert utförda
kompositionen bar en prägel. Följande år
ut-stälde han ett par vackra och med den
finaste naturtrohet utarbetade landskap
samt två porträtt, Marstrands som
köptes af utställningskomitén, och
orgelnistens i domkyrkan H.
Matthison-Han-sens. Senare följde flera historiska
taflor, t. ex. "Episod från Israeliternas
vandring i öknen" och "Herren talar till
Kain". Från 1875 uppehöll sig Jerndorff
flera år utomlands med akademiens
resestipendium, mest i Italien, och vann 1878
pibeschutzska premiet för "Syndafloden".
Efter sin hemkomst, fick han sig
anförtrodd restaurationen af Constantin
Hansens fresker i universitetets vestibul och
målade dessutom der en ny tafla:
"Apollon fäller draken". Ehuru Jerndorff utom
de nämda arbetena i stor stil äfven
utfört flera altartaflor, är det i synnerhet
som porträtt- och landskapsmålare, han
har betydelse. Hans hithörande
produktioner vitna om den utomordentliga
finkänslighet, hvarmed han fördjupar sig i
naturen och samlar alla dess kärleksfullt
uppfattade enskildheter till en helhet af
stort poetiskt värde.
Jerndorff, Peter William, född d.
24 nov. 1842, dansk skådespelare,
studerade medicin, men efter aflagd
läkarexamen gick han in vid scenen och
debuterade d. 17 februari 1871 på kgl.
teatern som Aage i "Mester og Lærling."
Han började som älskare, men gick snart
öfver i karaktersfacket, och som han
egde vackra om också icke stora röstres- i
surser blef, han tillika använd i vådevil- i
len och i operan, i hvilken sistnämda han
utfört partier som Wilhelm Meister i
"Mignon," Josef i "Josef och hans
bröder".
Joachim, Joseph, utan tvifvel verldens
nuvarande störste och mest gedigne
violinvirtuos, tillika tonsättare och dirigent,
föd-des den 15’juli 1831 i Kittsee, en liten
köping nära Pressburg i Ungern. Hans redan
vid unga år utpräglade stora musikaliska
begåfning, isynnerhet för violinspelning,
förmådde föräldrarne att skicka
honom till Wien, der] han trots sin
ungdom blef antagen som elev vid
konservatorium derstädes. Josef Bohm var hans
lärare i violinspelning och förklarade
honom redan 1843 vara en fullt utbildad
violinist. På hösten samma år uppträdde
den då tolfårige gossen på en
Gewand-hauskonsert i Leipzig och spelade Ernsts
stora Otellofantasi, och detta, ur
minnet, utan noter. Hans framgång var
utomordentlig och så mycket mer
hedrande som Leipzig då ansågs vara
Tysklands förnämsta musikstad. Efter en
sådan framgång, som var en säker borgen
för den unge mannens
konstnärsbestämmelse, beslöto hans föräldrar att han skulle
stanna i Leipzig, der han under Ferdinand
Davids ledning fortsatte sina violinstudier,
samtidigt studerande kontra-punkt för
Mauritz Hauptmann. Leipzigs förnämsta
musikaliska storheter på den tiden, Kobert
och Clara Schumann, Ferdinand Hiller/
Gade, men framför alla Mendelssohn
fattade det lifligaste intresse för den unge
mannen, som icke blott sökte ernå den mest
utvecklade virtuositet på sitt instrument
utan tillika eftersträfvade höjden af
mu-| sikaliskt vetande i allmänhet. Han
medföljde Mendelssohn 1845 till London, och
skördade då, likasom vid sina senare
besök derstädes, guld och ära. Vid en af
Philharmoniska säll skåpet derstädes gifven
konsert spelade han första gången
offentligt Beethovens violinkonsert, denna
storartade och djuptänkta tonsättning, vid
hvars återgifvande han hänryckte sin
publik, och han torde äfven som tolkare
af dessa toner stå utan medtäflare. Den
4 december 1845 uppträdde han i
Leipzig i Gewandhaus, för första gången med
en större tonsättning, ett Adagio och
Rondo för violin med orkester, hvilket
mottogs med stort bifall. Han stannade
sedermera några år i Leipzig, der man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
