Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagrange, Anna Carolina - Lalande, Henriette Clementine - Lalanne, Francois Antoine Maxime - Lamare, Jacques Michel Hurel de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
opera "La chiara di Rosernberg". Efter
en konsertresa genom Holland och Bel- i
gien blef hon anstäld först i Yenedig,
sedermera i . Bologna. Här gjorde
Rossini hennes bekantskap och han
intresserade sig så för den unga
konstnärinnan att han sjelf instuderade med henne
hufvudpartierna i sina operor. 1848 finna !
vi henne vid italienska operan i Wien.
Här gifte hon sig med en förnäm ryss
vid namn Stank owich. Hennes
uppträdande i den österrikiska hufvudstaden
blef icke af lång varaktighet, ty vid
revolutionens utbrott stängdes teatern.
Genom Meyerbeers bemedling erhöll hon
nu anställning vid Stora operan i Paris.
Sin första egentliga framgång rönte hon
här när hon vid första föreställningen af
"Profeten" återgaf Fides’ parti på ett lika
storartadt som mönstergildt sätt. Från
Paris styrde hon kosan till Wien,
Berlin, Dresden m. fl. tyska städer, der nya
triumfer öfverallt väntade henne. 1855
reste hon till Amerika. Hon förvärfvade
sig en betydande förmögenhet under sitt
fleråriga vistande i Förenta Staterna och
Brasilien. Först 1860 återvände hon till
Europa och lät höra sig först i Tyskland,
sedermera i Spanien, alle’städes skördande
lagrar. Hennes stämma utmärkte sig
mera genom sitt högst betydande
omfång än sin klangrikedom. Hennes
koloratur och drillar voro häpnadsväckande,
hennes föredrag i öfrigt samt dramatiska
framställning preglade af den största
intelligens.
Lalande, Henriette Clementine,
sedermera Méric-Lalande, fransk
operasångerska. Född 1798 i Diinkirchen.
Debuterade med framgång i Nantes 1814.
Byktet om den uppspirande talangen
trängde från de franska provinsstäderna
till Paris, der hon 1822 vann anställning
vid Gymnase dramatique. I Paris gifte
hon sig med hornisten Méric vid Opera
comique. På Garcias råd begaf hon sig
1824 till Italien för att grundligt studera
den italienska sångmetoden. Året derpå
uppträdde hon i Venedig i Meyerbeers
"Crociato". Från triumf till triumf gick
nu hennes väg genom Italien. På dess
förnämsta scener firade hon glänsande
framgångar. När hon så 1830 vände åter
till Paris, var stämman icke densamma
som förr — den glänsande stjernan var
i aftagande. - Dock stannade hon vid
Théåtre Favart ännu i tre år, hvarpå
hon styrde kosan till Spanien, der ett
varmare emottagande väntade henne.
Lalanne, Francois Antoine
Maxime, fransk tecknare och raderare, född
i Bordeaux d. 27 nov. 1827, der han,
erhöll sin första undervisning. I Paris blef
han J. Gigoux’ elev oeh gjorde 1852 en
glänsande debut genom teckningar i Eol.
Han utförde under de följande åren
talrika raderingar för "Gazette des
beauxarts", "Illustration nouvelle" samt för
andra tidskrifter och album, t. ex.
Victor Hugo’s hus i Guernsey (12 blad, 1864)
storartade vyer af Paris (12 skizzer efter
naturen), italienskt landskap (efter
Py-nacker), sädesfältet (efter Buisdael).
Under de sista åren har han äfven raderat
efter den äldre Crome, Troyon, Constable
m. fl. I dessa raderingar utvecklar han
ett oöfverträffligt behag och en
mästerlig färdighet. 1862 utgaf han en
afhandling Öfver raderkonsten och 1869 en
dylik öfver teckningen i kol.
Lamare, Jacques Michel Hurel de,
fransk violoncellist, föddes 1772 i Paris.
Hans föräldrar voro obemedladt folk och
skaffade honom plats vid sju års ålder
bland konungens "musikpager", hvarvid
han fick tillfälle till goda musikaliska och
litterära studier. Femton år gammal
blef han Duports elev å violoncell, tills
revolutionen utbröt. I hemmet öfvade han
sig nu flitigt på egen hand och fick 1794
anställning vid Feydea u-teatern, der han
stannade till år 1800. Vid dess berömda
scen förvärfvade han sig riddarsporrarne
som violoncellist, så att han erhöll
anställning som professor vid konservatoriet.
Följande år anträdde han emellertid
en konstresa till Tyskland. I Berlin
gjorde han dervid bekantskap ’ med
prins Louis Ferdinand, som lifligt
intresserade sig för honom och med hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
