Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lamare, Jacques Michel Hurel de - Lambdin, George Cochrane - Lambert, Joseph August - Lami, Eugéne Louis - Landini, Raffaello
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ken han flitigt musicerade. Sedan han
uppehållit sig i Byssland till 1808, lät
han åter höra sig i Paris, men då han
der fann ett kyligt emottagande, spelade
han endast i enskilda kretsar. Han dog
i Caen 1823. Både som solo- och
qvartettspelare räknades han som en af sin tids
ypperste konstnärer. Konserter och
variationer för violoncell bära hans namn,
men de äro komponerade af Auber, som
under ett bemärkt namn ville
introducera, sig i konstverlden.
Lambdin, George Cochrane,
amerikansk genremålare, född i Pittsburg 1830,
tillbragte sin ungdomstid i Filadelfia och
New York, erhöll sin första undervisning
af sin fader, en porträttmålare, och
begaf sig på två år till Munchen och
Paris. Effcer hans debut 1858 följde en rad
genrebilder, hvilka, om än tekniken till
en början var bristfällig, dock visa en rik
känsla och i synnerhet ett fint
aktgifvande på barnverlden. Till dessa höra:
"Den döda makan", "Skymningstankar",
"Fråga mig ej mer!" m. fl. 1868
uppehöll han’sig i New York, blef der
medlem af nationalakademien, besökte ännu
en gång Europa, och bosatte sig sedan
i Germantown i Filadelfia, der han på
sitt gods sysselsätter sig med
blomstermålning.
Lambert, Joseph August, svensk
skådespelare, född 1776; elev vid kgl.
teatern 1787; utmärkte sig i de
skådespel, som uppfördes till elevernas öfning,
men erhöll dock icke anställning vid den
kgl. scenen. För sitt deltagande i
upploppet vid grefve Axel Fersens mördande
den 20 juni 1810, då L. förde upproriskt
tal på Riddarhustorget och der
uppvisade sin blodiga halsduk, dömdes han
till 28 dygns fängelse vid vatten och
bröd. Under många år derefter förde
han en kringirrande landsortsdirektörs
och skådespelares oroliga lif och lär
slutligen hafva varit mycket förfallen. Han
uppträdde dock på scenen, än här, än der,
intill de sista åren af sin lefnad. Död
i Stockholm 1837.
Lami, Eugéne Louis, fransk
genremålare i aqvarell, född d. 12 jan. 1800 i
Paris, var von Gros’ och Horace Vernetfs
elev och besökte École des beaux-arts.
Han egnade sig först åt litografien, sedan
åt aqvarellen och var i sistnämda konst
prinsens af Orleans lärare. Senare
försökte han sig äfven i oljemålning. Han
arbetade, för åtskilliga illustrerade
tidningar och utgaf flera samlingar litografier,
t. ex. den med stort bifall mottagna "En
resa i England och Skottland". Hans
egna resor sträckte sig öfver nästan hela
Europa; största nyttan medförde honom
resan till Krim under det dervarande
kriget. Han visar derefter i sina taflor
en ovanlig mångsidighet i valet af stoff;
än målar han historiska framställningar,
än scener ur den förnäma verlden,
särskildt ur den ryska, men hufvudsakligen
krigsscener, alla i aqvarell och utmärkta
genom en elegant och lysande färg. Bland
hans historiska taflor nämnas blott: "Karl
I mottager en ros på vägen till sitt
fängelse», en scen från Nikolai I:s kröning,
Cromwell, slaget vid Alma (1855). Bland
aqvareller, åt hvilka han efter ett längre
vistande i England med förkärlek egnade
sig, böra i synnerhet framhållas: en bal
i Tuilerierna, eröfringen af Konstantineh,
en bal på operan, flera arkitekturbilder
från Genua, Maria Stuarts afskedstagande,
den sista autodaféen i Madrid (1670),
Tri-anon 1750 (1873), reformatorn Knox
inför Maria Stuart m. fl. Äfven för
galleriet i Versailles målade han flera
bataljstycken.
Landini, Raffaello, italiensk
skådespelare, var en af de populäraste
sce-niske framställare i Italien. Under
Sten-terellomasken hade" han före revolutionen
i Firenze väckt stor uppmärksamhet och
stält sin konst till patrioternas förfogande.
Qvickheterna flödade osökta från hans
läppar, hans satir var bitande och han
gaf storhertigen och österrikarne känbara
snärtar, för hvilka dessa senare
veder-gälde honom med fängelse.
Sedan han förvärfvat en liten
förmögenhet egnade han sig åt industrien,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
