Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Larsson, Karl - Larsson, Simeon Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alla svårigheter. En viss ytlighet kom
derigenom att vidlåda hans liksom
andra illustratörers arbeten. Det elegant
lätta utförandet fick öfverskyla hvad som
brast i naturstudium eller i noggranhet.
Hans otaliga teckningar — hvilka
återfinnas i en mängd böcker och
illustrerade tidningar — blefvo af ytterst olika
värde, men de bästa af dem äro små
mästerstycken. Han har fått ett eget
manér, som gör att man vid första ögonkastet
igenkänner hans arbete, hvilket på samma
gång skiljer sig betydligt från alla
andra tecknares. I sina större
kompositioner närmar han sig till Dorés riktning.
I karikatyren uppenbarar han en originell
komisk kraft och i att rita
tillfällighetskartonger och karikerade porträtt af sina
samtida är han i sina bästa stunder
oöfverträfflig.
Bland hans teckningar märkas i
synnerhet från hans första tid de fina
vignetterna till Groethes Ballader och till
Wallins "Dödens ängel" samt i synnerhet till
Sätherbergs "Blomsterkungen" der de
små blomstervignetterna äro förträffliga,
— från senaste åren teckningarne till
Erik Böghs "Sanningens vallfärd". Der
det fordrades sträng historisk trohet i
tidsskildringen, såsom i illustrationerna till
Strindbergs kulturhistoria "Svenska
folket", lyckades han sämre. Då detta
skrifves förbereder han en serie laveringar
och teckningar till Anna .Maria Lenngrens
dikter. Han har ock lemnat
pennteckningar, ett par af högt värde.
Larssons sträfvan har likväl alltid gått
ut på att bli målare. , Han har försökt sig
på de mest skiljaktiga ämnen, oftast
fantastiska kompositioner — "Hexans
dotter", "Amor-Merkurius" och andra —
eller småtaflor af ett lekfullt bisarrt
utförande. Det bästa han gjort i den vägen är
säkert några dekorationsbilder med
allegoriska barngrupper i en sal i
Bolinderska palatset i Stockholm. »Ett
fruntimmersporträtt, måladt i Paris, anses af
hans kamrater vara det bäst lyckade af
hans tidigare arbeten i olja. Bland dem
märkas för öfrigt barnbilden
"Clair-Obscur" och "Hos hexan". Någon egentlig
framgång hade han ej som målare, för
än han började egna sig åt aqvarellen
der hans eleganta penselföring och hans
ytterst känsliga färgsinne först kommo
till deras fulla rätt. Hans oljetaflor
refuserades oupphörligt vid salongerna, men
första gången han utstälde två
aqvareller med helt enkla och hvardagliga
motiv från landsbygden i Frankrike,
blefvo de prisbelönade (på salongen 1883).
Samma år köpte nationalmuseum af
honom två präktiga aqvareller, året
derefter sålde han en dylik till franska
staten. Vann samma år en medalj i
London. Fortsätter likväl med illustrerande
och har ej helt och hållet öfvergifvit
oljemålningen. Äfven inom denna
konstart har han slagit sig på att behandla
enkla motiv, stämningslandskap med
figurer, oftast hemtade från byn Grez vid
Lo-ing, der han de senare åren mest
uppehållit sig.
Larsson är en verklig konstnärssjäl,
som sådan typisk för sin samtid, en
oroligt sökande natur, som fortfarande är
stadd i stark utveckling. Då han ej
arbetar med allt för feberaktig brådska,
hvilket visserligen händer allt för.ofta
och hvilket skadar hans arbeten, bli hans
verk — dessa må framställas i färg eller
blott i svart och hvitt — både fint kända
och fint uppfattade små konstverk,
utförda med den moderna franska
teknikens hela fulländning. De
bådaaqvarel-lerna på nationalmuseet äro särdeles
betecknande för den riktning han slagit
in på.
2) Larsson (sedan Larson), Simeon
Marcus, landskapsmålare, föddes i
trakten af Åtvidaberg, Östergötland, 1825. Af
fadren, som var bonde, sattes han i skola
i Linköping, men måste efter dennes död
ut i verlden Han blef sadelmakare och
kom i lära hos en af hufvudstadens
förnämsta mästare samt befordrades, efter
genomgångna läroår, till gesäll. SomL.
visat goda anlag, synnerligast för
ritning, fick han besöka konstakademien,
och dessemellan föra mästarens böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
