Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Larsson, Simeon Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt uppgöra vagnsritningar. Härigenom
vaknade den slumrande konstnären hos L.
Han bröt med handtverket och beslöt att
helt egna sig åt målning; en gång var
det likväl nära att han ingått vid scenen,
till hvilken han äfven erfor stark
dragning. Våren 1847 var det som ’ detta
inträffade. L. lifnärde sig under sin
elevtid med att måla porträtt för godt
pris och utöfvade i all tysthet
landskapsmålning, ehuru han åtnjöt föga
uppmuntran af Fahlcrantz, som på spe
liknade hans trärötter och stubbar vid ormar
och grodor. Emellertid uppträdde den
unge eleven 1848 vid akademiens
utställning med en utsigt af Lidingöbro från
Kopsten och ett sjöstycke samt åtskilliga
utkast och studier, sålunda visande att
han ansåg sig redan tåla offentligheten.
En ny impuls fick L. i sin konst, då han
för någon lid öfvertog en befattning som
ritlärare i Helsingborg. Hafvet, de
väldiga skeppen med svällande segel, de
fräsande bränningarna och böljornas
anlopp mot Kullabergs klippiga kust,
utsigten öfver till Själlands kust och Kroneborg
allt var storartadt, nytt och gripande, och i
L:s djupt känsliga målarsjäl qvarlemnade
det ett intryck för hela lifvet. Han hade vid
besök i Köpenhamn sett de danska
marinmålarnes, särskildt Melbye’s arbeten, och
hans beslut att träda i dennes fotspår var
fattadt. Han uppsökte Melbye, fick af
honom efter mycket öfvertalande några j
timmars lektioner och utförde några
taflor, der lärarens rättande hand skapat det
mesta. Så skildes de åt, och på hösten
1848 vände L. tillbaka till Stockholm.
Här hyrde han nu ett par rum,
vidtalade i tysthet ett par bekanta målare att
hjelpa sig och började måla mariner. De
första af dessa utstaldes i konstföreningen
och väckte uppseende, i synnerhet på
grund af genrens nyhet. Beställningar
ingingo raskt, trots de anmärkningar man
med fog gjorde mot fartygens tackling m.
m. Äfven den kungl, familjen
uppmuntrade konstnären, och följande sommar
erhöll han nådigt tillstånd att medfölja
korvetten Lagerbjelke på dess expedition i
Nordsjön, då han sattes i tillfälle att göra
omfattande studier rörande den nautiska
! delen af sin konst. Snart derpå företog
han en resa i Norge och medförde
derifrån en mängd studier af fjällpartier och
vattenfall, hvarefter han äfven egnade
sig åt denna genre. I Kristiania hade
han lärt känna ett par taflor af den
berömde Andreas Achenbach, och han gaf
sig nu ingen ro förr än han kommit i
personlig beröring med denne.
Sommaren 1852 kom han till Dusseldorf och
mottogs med välvilja af Achenbach, som
ofta besökte hans atelier och gaf honom
råd. Samtidigt hade han af
konstakademien kallats till agréé. Hans taflor fingo
snart marknad i Tj^skland och såldes till
Berlin, Leipzig, Prag m. fi. ställen för
högt pris. Under sista året af sin
vistelse i Dusseldorf stälde sig L. i
förbindelse med genremålaren Zoll, för att
tillsammans med honom behand\a
fosterländska ämnen, i större taflor. Deras
samarbete medförde dock blott ett resul-.
tat, den väldiga duken ’’Färd till
julottan i Småland" (eges 1885 af hr A.
Fornander), en i flere än ett hänseende
präktig målning. Äfven med Nordenberg har
L. målat några smärre bilder ursvenska,
folklifvet.
Färden stäldes nu (1855) till Paris,
der L. uppehöll sig i tre år, såsom
statens resepensionär. Här målade han en
mängd af sina bästa taflor, bland dem
ett vattenfall, nu i nationalmuseum, samt
det stora "landskap med vattenfall* som
1855 fick mention vid verldsutställningen
i Paris. Här träffades han äfven af
kallelsen till ledamot af konstakademien(1857).
I slutet af samma år återvände L. till
fäderneslandet. Han föranstaltade nu i
Stockholm en utställning af sina taflor,
bland dem det nyssnämda landskapet,
som hembjöds till’ svenska"1 staten för
15,000 kronor, en den tiden högst
betydlig summa. Taflan beundrades, men blef
ej köpt; detta framstående prof af L:s
snille tillhör nu bankdirektören A. O.
Wallenberg. Men L:s mod nedslogs ej
af denna motgång: han var ännu djerf och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
