Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nilsson, Christina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke kunde återhålla ett småleende, vid
åsynen af den lilla konfirmandens
temligen misslyckade frisyr!
Om hennes goda hjerta och
gifmildhet från denna tid har man berättat ett
par nätta små drag. En dag kom hon
hemspringande, med blossande kinder
och ansigtet strålande af den gladaste
triumf. Hvad hade då händt? Jo,
på gatan hade hon händelsevis fått se en lång
slyngel till pojke på det obarmhertigaste
misshandla en liten pys, hvilken i år och
styrka var denne betydligt underlägsen.
Men den som icke blef en passiv
åskådarinna af denna ojemna strid det var vår
Christina. Hon kastade sig emellan de
båda antagonisterna och lät den långe
göra en så eftertrycklig bekantskap med
hennes ganska kraftiga knytnäfvar att
han måste släppa sitt byte och
skamflat och förbittrad rymma fältet. En
annan gång skulle hon gifva en
födelsedagspresent till en sin väninna, nämligen en
portmonnä, som denna gerna hade
önskat sig. Men en dylik tingest kostade
en hel krona, under det Christinas kassa
belöpte sig till hela femtio öre. Men hon
fann på råd. Hon tog reda på en bod
der det fans både portmonnäer och
violiner att köpa. Hon begärde fram en
violin och spelade så vackert på den,
att hon fann nåd för bodherrarnes ögon
eller rättare öron, och fick sig så en
portmonnä för femtio öre, som
naturligtvis hemfördes i triumf.
En dag blef det fråga om att anförtro
Christinas älskliga drag åt duken. Det
var naturligtvis fröken Valerius som skulle
måla porträttet. Rörande val af kostym
behöfde man icke stanna i förlägenhet:
den blifvande primadonnan egde summa
två klädningar, den ena svart och röd,
den andra grön. Man bestämde sig för
den svarta och röda. Den kära violinen,
som ännu finnes i Chr. N:s ego, fick
naturligtvis komma med på taflan. Detta
det allra första porträtt af den berömda
sångerskan befinner sig nu hos den
ofvan nämda väninnan — hon som fick
portmonnäen — i Chicago, der det för
öfrigt tyckligt undgick förödelserna vid
1871 års brand: det var det enda
bohagsting i huset som hann räddas undan
lågornas rof. (En kopia af detta märkliga
porträtt återfinnes i tidningen Harpers
Bazar, New York, 1884, n:o 24, som
dessutom meddelar åtskilliga senare tagna
af Chr. N. samt af hennes man, äfvensom
en afbildning af stugan der hon föddes.
Ett exemplar af detta tidningsnummer
förvaras i Musikaliska Akademiens
bibliotek.)
I Göteborg medverkade hon d. 19 maj
1859 å en af pianisten Sara Magnus, f
Heinze i den s. k. Pelarsalen i
Frimurarelogen gifven matiné. Hon utförde
(tillsammans med en musikälskarinna)
en "Altdeutsches Volkslied" samt en
romans af Herold. Göteborgs-Posten sade,
att matinégifverskan biträdts
förtjenstfullt af bl. a. en gryende talang, den
15-åriga Christina- Nilsson." I
Handelstidningen yttrades (af Israël Sandström,
’’Min lilla vrås" tonsättare): "Här
uppträdde för första gången ett ungt
fruntimmer, m:Il Christina Nilsson, hvilkens
vackra röst ådragit henne en
musikälskarinnas uppmärksamhet, vård och
handledning i afsigt att af den unga,
femtonåriga flickan ännu en svensk sångerska
skall danas. Man har rätt, med
anledning af det som nu presterades, att
förmoda, det denna förhoppning skall gå i
fullbordan.’
På hösten 1859 anförtroddes, genom
lärarinnans bemedling, den sextonåriga
sångerskans utveckling åt Franz Berwald
i Stockholm, der hon upptogs i hans
familj. Redan då spårade man bland
mycket slagg detta silfver i rösten, som
beredt densamma verldsrykte. Det var
till och med med förtjusning man hörde en
enkel skala, framförd med denna stämma.
Äfven hennes skratt hade något sällsynt
klingande i sig: det lät som silfverperlor
som störtat fram ur halsen. Om den
framtid som förestod den unga flickan
som sångerska egde man således de
bästa förhoppningar, men hennes förmåga
som skådespelerska satte man i starkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
