Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nilsson, Christina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ville nu på fullt allvar göra henne till
violinist: "Hennes violinspel är vida
intressantare och utgör ett fält, der hon
rör sig med långt mera lust, frihet och
vana. Hennes anlag för violinen äro
omisskänneliga och förtjena likaledes en
allvarsammare odling, den vi önska ej
måtte vägras denna lofvande natur."
Violinist blef dock Chr. N. aldrig!
Ett par dagar derefter gaf fröken
Thegerström en konsert i Upsala. Christina
följde med och biträdde då med samma
nummer, med undantag af att Schubertska
romansen var utbytt mot något ännu
mera storståtligt: cavatinan ur "Robert".
Recensionen i Upsala-Posten, antagligen
af J.-A. Josephsons hand, andades
mycken skärpa och tycktes, med afseende å
den lilla sångerskans repertoar, gå i samma
riktning som Baucks uttalande här
ofvan.
Genom sin gynnarinnas friherrinnan
Leuhusens bemödanden hade emellertid
Chr. N. af Tornérhjelm erhållit medel
att i Paris fortsätta sina studier. Men efter
ett års förlopp tröto medlen, och hon
var nära att få anträda återtåget, då konung
Carl XV, som förut hört henne, erbjöd
sig att bekosta hennes fortfarande
vistande i Paris, ehuru man drog i
betänkande att utan vidare begagna sig af det
ädla och frikostiga anbudet. "Låt det
icke bekymra er," sade en konstvän i
Göteborg, grosshandlaren Rudolf Koch,
"jag skall draga försorg om saken."
Och han höll ord. På hösten 1860
anlände Chr. N. till verldstaden vid Seinens
strand, ledsagad dit af sin välgörarinnas
syster, målarinnan B. Valerius,
Hon sjöng först någon tid för Masset,
placerades sedan i fru Collinets engelska
skola, och erhöll till sånglärare professor
Wartel. Trebelli, som också studerat vid
denna läroanstalt, gjorde sin första
offentliga debyt samtidigt med att Chr. N.
inträdde der; Marie Roze blef skolans elev,
när Nilsson utträdde derur. Med
brinnande ifver studerade hon nu här i fem
års tid. Den tafatta bondflickans
framsteg i den dramatiska sångkonsten, i
scenisk säkerhet och elegans voro ovanligt
snabba. Inom kort hade hon nått den
punkt, der den öfverförfinade franska
smaken ovilkorligen vill ana konstnären, och
på samma gång hennes modersmål
förblef den hederliga smålandsdialekten,
talade hon franska med en förvånande
parisaccent. Redan nu tycktes hon
ådragit sig uppmärksamhet, att döma af
musiktidskriften "France musicale", och
erhöll kort efter afslutande af sin kurs
ett förmånligt engagementsanbud vid
teatern i Marseille. Anbudet blef dock icke
antaget.
Wartel, stolt öfver sin elev, vände sig
till Carvalho, direktör för Theâtre
Lyrique, samt Rossini och Meyerbeer, med
anmodan att de ville höra den unga
sångerskan. Motsträfvigt villforo de hans
önskan. Men i samma ögonblick Chr.
N. satt sig till pianot och låtit höra de
första tonerna af sin herrliga stämma,
blefvo de förmånligt stämda, och
genast började man planera för hennes
offentliga uppträdande för verldsstadens
publik.
Här hemma hade man nog i det
närmaste glömt den lilla småländskan,
näktergalen från soarén 1860, då plötsligt
underrättelsen om Chr. N:s
utomordentligt lyckade debut på Théâtre Lyrique
den 27 oktober 1864 med ens gjorde
hennes namn uppmärksammadt, till och med
i det aflägsna fosterlandet. Hon hade
just då inträdt i sitt tjugoandra år.
Hennes debyt egde rum som Violetta i
"Traviata". Théâtre Lyriques salong var
fullsatt af elegant, otåligt väntande publik,
Deribland märktes Napoleon III med
gemål och en talrik svit. Aftonens
debutant bar en tyllklädning, garnerad
med lefvande blommor. Hon eröfrade
sitt grantyckna auditorium med storm:
man var ense i att förespå henne en lysande
framtid.
Parispressen ända från "Le Moniteur"
till skillingsbladet "L’Entréacte"
öfverbjödo hvarandra i att frambära sin
hyllning till dagens hjeltinna. "Hon eger
en sällsynt klar och böjlig röst, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
