Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nilsson, Christina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan hon öfvervunnit den första rädslan,
gjorde hon den gällande i alla dess
hänförande nyanseringar. De högsta tonerna
eger hon förmåga att framandas på ett
eget, till hjertat talande sätt,
och så perlrent, att publiken flere gånger satt
likasom förstenad, innan bifallsstormen bröt
lös etc."; en annan kritiker såg i den
"tjusande 18 åriga blondinen från de
svenska skogarne en personifikation af den
immateriella poesien hos nordens
döttrar." Man anmärkte ock att hennes röst
ännu vore ojemn, och att mellanregistret
ingalunda motsvarade de högre tonernas
ovanliga klarhet och skärpa, hvarjemte
ett franskt öra stöttes af den ännu
tydliga nordiska brytningen i hennes uttal.
Chr. N:s lycka var emellertid gjord.
Efter denna debyt följde ett treååigt
engagement vid Théâtre Lyrique, under
hvilken tid hon dock äfven uppträdde i
England, dels vid de stora religiösa
musikfesterna, dels i gästroller å Her
Majestys Theatre i London. Särskildt
i "Lucie" gjorde hon här mycken lycka.
"Ingen målare," yttrade en kritiker i Times,
skulle för sitt öga kunna frambesvärja
ett mera fullkomligt förkroppsligande af
Walter Scotts idealiska Lucie." Äfven
som Cherubin i "Figaros bröllop"
tycktes hon vinna sympatier inom Londons
musikaliska verld. I "Traviata"
uppträdde hon i Paris sextiosju gånger.
Hennes följande roll blef Nattens drottning i
"Trollflöjten". Oförskräckt och utan spår
af den minsta trötthet sjöng hon de
högsta tonerna i arian, så som de
ursprungligen voro skrifna af den i nämda fall
skoningslöse tonsättaren, och detta vid
icke mindre än etthundrade
representationer! Härpå följde uppträdandena i
"Martha", "Don Juan" och de nya
operorna "Sardanapale" af Joncières och
"Bleuets" af Jules Cohen. Sedan
hennes treårsengagement vid Théâtre
Lyrique utgått, tog hon anställning vid
Stora operan i Paris, med 6,000 francs
månadtligen. Innan hon gjorde sin debyt
å denna scen, lät hon med glänsande
framgång höra sig som gäst i den engelska
hufvudstaden i "Faust", "Lucie" och
’’Don Juan".
Hennes entré å den franska operascenen
skedde den 9 mars 1868 som Ofelia i
Thomas’ nya opera "Hamlet", hvilken roll
hon kreerade. I lika grad — säger Hanslick
— vet hon att tolka de begge
grundelementen i detta parti: den mest
fulländade virtuositet i fråga om koloratursång
och det mest rörande uttryck i
kantilenan samt ingjuter derjemte i hela
gestalten en outsäglig doft af Shakespearesk
poesi. Den berömda scenen vid bäcken
i fjerde akten, der för öfrigt "Neckens
polska" är infogad, slog isynnerhet
an på den franska kritiken: "Man tjusas
icke endast af den plastiska skönheten,
den herrliga stämman, det fulländade
sångföredraget, man tycker sig nästan
förflyttad till en poetisk dröm. När
hennes kropp glider fram bland de i månans
silfverskimmer glittrande böljorna, till
hälften uppburen af de simmande
näckrosbladen, är det liksom såge man
skaldens vision förverkligad ..." Den 1 mars
följande år firade hon en glänsande triumf
som Margareta i "Faust", som också
upplefde 150 föreställningar. Äfven må
nämnas hennes uppträdande som Alice
i "Robert". År 1870 uppträdde Chr. N.
å Drury-Lane-teatem i London, för första
gången i Mignons parti. Framgången
var fullständig.
Nu företog hon 1870 en konstresa till
Nordamerika, dit ett lysande engagement
af den bekante impressarion Maurice
Strakosch lockat henne. Från hennes vistelse i
Amerika berättas bl. a. att hon såsom
Margareta i "Faust" gjort ett så stort
intryck på en fantastisk tysk musiker vid
namn Busch, att han af kärlek till henne
mistat förståndet. Han fick den fixa idén
att han var älskad tillbaka, samt att den
stora sångerskan ämnade gifta sig med
honom och tillsammans med honom öppna
ett musikkonservatorium. Hans
närgångenhet gick slutligen så långt, att han
inträngde i hennes bostad och der
uppförde sig så att polisen måste blanda sig
i saken. Då polisdomaren frågade hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
