Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nilsson, Christina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den anklagade hade att säga till sitt
försvar, störtade han fram till Chr. N.
fattade hennes sammetskappa och betäckte
den med glödande kyssar, tills dess en
poliskonstapel, genom att fatta honom i
kragen, afbröt detta oskyldiga nöje. Den
olycklige älskaren fick med några
månaders fängelse plikta för sin entusiasm.
Återkommen till Paris uppträdde Chr. N.
ånyo å Stora operan, och reste sedan
öfver till London, der hon hvarje sommar
regelbundet låtit höra sig sedan 1867.
Här sammanvigdes hon den 27 juli 1872
med pariserbankiren Auguste Rouzeaud,
son till en fransk köpman. Vigseln egde
rum i Westminster Abbey och bevistades
af ett lysande sällskap. Medlemmarne
af Englands högsta aristokrati hade täflat
att visa den svenska sångerskan sin
hyllning; hertiginnor och grefvinnor,
markiser och lorder, ledamöter af corps
diplomatique hade infunnit sig för att
bevista den högtidliga akten. Prinsessan
af Wales hade skänkt henne en dyrbar
bröllopsgåfva. Bruden fördes till altaret
af svenske legationssekreteraren grefve
Stenbock; prinsessan Poniatowski var en
bland brudtärnorna. Vigseln förrättades
af dekanen i Westminster, Stanley, och
en för tillfället skrifven bröllopshymn
afsjöngs. En oräknelig menniskomassa
hade samlats för att åskåda denna
högtidlighet, och Londontidningarne egnade
bland "Fashionable News" stor
uppmärksamhet deråt. Samtidigt sände Chr. N.
500 kr. till Skatelöf att utdelas bland
socknens fattiga. Denna lysande
bröllopsfest har förtjent att särskildt omnämnas.
Hvilken motsats, — utbrister en
lefnadstecknare — mellan denna scen i
Westminster Abbey, der den svenska
sångerskan mottog en hyllning från verldens
bördsstoltaste aristokrati, och
marknaden i Ljungby 15 år förut, der den fattiga
torparflickan skattade sig lycklig för
hvarje kopparslant som hon lyckats samla!
(Äktenskapet med Rouzeaud upplöstes den
22 februari 1882 genom dennes död,
sedan han en längre tid lidit af obotlig
själssjukdom.) Det nygifta paret begaf
sig till S:t Petersburg, der Chr. N. gjorde
sin debut som Ofelia i "Hamlet". År
1874 besöktes Amerika, derpå för en
kortare tid åter S:t Petersburg. Vid
invigningen af Stora operan i Paris i början
af 1875 hade man hoppats på Chr. N:s
medverkan, men operans föreståndare hade
missräknat sig. Det uppgafs att en
tillfällig förkylning var anledning till
sångerskans vägran att uppträda vid
invigningsfesten: hon hade emellertid i detta
ändamål rest från Petersburg till Paris,
men begaf sig i stället till södra Frankrike
och företog en konsertresa i provinserna.
Vintern 1875—77 tillbragte Chr. N. i
Tyskland och Österrike. I Wien väckte
hon isynnerhet uppmärksamhet med att
på tyska språket återgifva Elsas roll i
Wagners "Lohengrin". Under de senare
åren har Chr. N. hufvudsakligen
uppträdt i London, men äfven låtit höra sig
i S:t Petersburg och Belgien (1877), Wien
(1878), Madrid (1879), Amerika (1882 och
83), Paris, samt Tyskland (1885), då hon
gjorde sin första debyt i Berlin.
"Om i främmande land man lyssnar till
min sång, så vet jag och skall aldrig
glömma, att det är hemmets toner, som
djupast röra", skref Chr. N. 1869 hem
till Sverige, i anledning af ett undfånget
ledamotsdiplom vid vår Musikaliska
Akademi. Den frejdade konstnärinnan torde
sedermera med full rätt kunnat tillägga:
"och jag vet dock, att det är i hemmet
min sång helst tränger till hjertan och
lockar till varmt och uppriktigt bifall".
Ty hjertligare sympatier ha väl aldrig
någonstädes mött henne än då, när hon
styrt kosan till gamla Sverige.
Fyra gånger sedan hon blifvit en
drottning i tonernas verld har hon gästat sitt
fosterland: först sommaren 1865, då
besöket gälde hembygden. Hennes första
göromål var att med det guld, hon redan
då samlat, försätta sina föräldrar och
anförvandter i en i ekonomiskt hänseende
bekymmerslös belägenhet. Vid detta
tillfälle sjöng hon icke offentligt, om man
undantager att hon efter predikan vid en
gudstjenst Skatelöfs kyrka sjöng ett par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
