Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norman, Fredrik Wilhelm Ludvig - Nourrit, Adolphe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hofkapellmästareplatsen vid k. teatern,
hvarifrån han afgick 1879, att han 1864 ingick
äktenskap med den berömda
violinvirtuosen Wilhelmina Neruda samt att han
afled den 28 Mars 1885, äro de yttre
dragen af hans bana i korthet tecknade.
N. var ej någon pianovirtuos af den
mirakulösa skolan. Hans musikaliska
temperament var för djupt och
omfattande för att han skulle hafva sinne för
virtuositetens ytliga glitter. Men hans
teknik var gedigen och lemnade honom
ej i sticket, ehuru den aldrig under hans
händer blef till hufvudsak. Den
poetiska uppfattningen, den
anderika^fcolknin-gen af ett tonstyckes kärna och
egentliga innehåll var för honom allt.
Derför var det i synnerhet de klassiske
mästarnes och de tyske romantikernes
arbeten, som tilltalade honom och hvilka
han förstod återgifva med det varmaste
och klaraste uttryck, liksom han äfven
naturligtvis i främsta rummet förmådde
tolka sina egna innehållsrika
pianostycken på ett ytterst anslående sätt.
Nourrit, Adolphe, fransk
tenorsångare, föddes i Montpellier 1802. Fadren,
som på det bestämdaste motsatte sig
sonens böjelse för teatern, oaktadt han
sjelf var operasångare, tvang honom att
egna sig åt ett handelsyrke. Anstäld
som handelslärling i ett köpmanshus i
Paris tog den unge Nourrit, fadren
ovetande, lektioner i sång af Garcia. Efter
slutad sångkurs förde mästaren sin elev
med sig till fadren. Denne
öfverraskades af sonens utmärkta sång och ansåg
sig ej böra hindra honom från att
försöka sin lycka på tiljan. Han
debuterade 1821 å Stora operan som Pylades
i Glucks "Ifige*hia i Tauris" och
frapperade genast publiken genom sin
slående likhet med sin fader, såväl hvad
beträffade anletsdrag, som växt, gång och
röst. För dem begge, far och son, skrefs
^ill och med en opera: "Les deux Salem",
idén efter Plautus och musik af
Dausso-igne och Méhul, der de framstäldes som
tvillingbröder.
N. hade af naturen föga anlag för
koloratursång, men med jernflit lyckades han
uppbringa sin stämma till en ganska stor
grad af färdighet, om han också i detta
hänseende icke lyckades gå upp emot t.
ex. en Rubini. Hans musikaliska fras
var ytterst behagfull, hans förmåga i
hufvudröstens användande mästerlig; med
skärpa och intelligens inträngde han i
rol ens karakter, med passion och
energisk kraft gaf han accent åt sitt
dramatiska föredrag.
När fadern tog afsked 1826 intog han
dennes plats som förste tenor och var
länge både publikens och kompositörers
favorit. Bland för honom skrifna och af
honom kreerade partier må nämnas:
Masaniello i "Den Stumma", Arr.old i
"Vilhelm Tell", Robert i "Robert af
Normandie", Eleazar i "Judinnan" och Raoul
i "Hugenotterna".
Då Duproz engagerades 1837 för att
dubblera N:s partier tog han genast
afsked, misstänkande att man började
underskatta hans talang. Orolig och
missbelåten gasterade han nu i södra
Frankrike, men han hade förlorat sin rösts
ursprungliga friskhet och han förföll i ett
tungt svårmod, som småningom
öfvergick i en stundtals påkommande
sinnesförvirring. 1838 nedlade han sin
sånglärarebefattning och företog en konstresa
till Italien. Här lät han höra sig i
några roller, men hans sinnesförvirring
tilltog och han öfverfölls af den fixa idén
att det beröm man slösade på honom var
ironiskt. Djupt grep det honom, att
Donizettis för honom skrifna opera "Poliute"
(efter Corneilles "Polyeucte", sedermera
i Paris 1840 under namnet "Les
Martyrs") förbjöds af censuren att uppföras
på grund af ämnets religiösa beskaffenhet.
En afton 1839 hade han uppträdt i
"Norma", som gafs till förmån för en af
San Carlo-teaterns konstnärer, hvilken
härigenom ock förhjelptes till en god
recett. Följande morgon fann man hans
blödande, liflösa kropp å gården till
hotellet der han bodde: efter en sömnlös
natt hade han i ett anfall af raseri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
