Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nourrit, Adolphe - Normani, Emma - Norrby, Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
störtat sig ned från terassen och funnit en
ögonblicklig död.
Normani, Emma, operasångerska, f., i
England. Hon hette ursprungligen
Bingley, hvilket namn hon förändrade vid sitt
uppträdande såsom sångerska i Italien.
På k. teatern i Stockholm uppträdde hon
första gången som Amina i
"Sömngånger-skan" d. 19 maj 1851. Kritiken fann i
henne visserligen icke någon sångerska
af allra första rangen, men egnade
mycket loford åt hennes ypperliga
instrument, hennes flytande passager och
hennes "strupfärdighet i driller". På
publiken gjorde den nya sångerskan ett
öfvervägande godt intryck.
De öfriga partier hon å vår operascen
utförde voro: Normas, Adinas i
"Kärleksdrycken", Elaizas i "Eden", Sofias i
"Storfurstinnan", Lady Macbeths (i
Ver-dis opera med samma namn, hvilken
uppsattes på operascenen med Nor mani i
titelrolen, och första gången gafs till
hennes förmån, d. 29 april 1852),
Lucre-zia Borghias och Fides’ i "Profeten".
Sedan hon lemnat Sverige, blef hon
gift med en silkesodlare Rospini (af rysk
härkomst) och är bosatt vid Comosjön
i Lombardiet. — Emma Normani egde en
synnerligen vacker, ren och välljudande
stämma af tjock och kraftig volym.
Hennes sångföredrag, utbildadt i Italien, egde
också den italienska skolans egendomliga
prägel. Hon var äfven en ganska
begåfvad skådespelerska, dervid understödd
af en för scenen särdeles förmånlig
apparition, om man också önskade se en till
det yttre mera späd framställarinna af
Adina. Af de sceniska uppgifter, hon
under sin Stockholmssejour innehade
torde Norma få räknas som hennes mest
lyckade.
Norrby, Georg, svensk skådespelare,
född i Kalmar den 7 december 1816;
kände redan som barn håg för teatern,
men skickades, sedan han genomgått
skolan i sin födelsestad, till Lubeck för att
der sättas i handel. Det var koleraåret
1834, och då kaptenen på det fartyg, som
skulle föra N. till Lubeck, erfor att
farsoten utbrutit der, seglade han i stället
till Rostock, hvarifrån N. med samma
lägenhet måste återvända till Kalmar* Få
veckor derefter vardt N. anstäld vid
hofsekreteraren A. P. Berggrens teater och
drog med detta sällskap omkring i
landsorten, med en aflöning af 7 riksdaler i
veckan och skjuts efter två tredjedels
häst. N. tjenstgjorde i början såsom ett
slags reserv. Om någon af sällskapet
fick förhinder, läste N. in rollen ofta på
en enda natt, och det hände stundom,
att han fick rollen först ett par timmar
förr än han skulle uppträda, i hvilket
fall han på scenen läste rollen först
innantill och sedan, efter att under
mellanakterna hafva lärt sig återstoden,
spelade slutet som verklig utanlexa.
Åskådarne voro nöjda, och N. kände sig ännu
nöjdare. Ar 1837 fick N. anställning vid
Pierre Delands sällskap, och aflöningen
höjdes till 9 riksdaler i veckan samt
skjuts efter "felfri" häst. De fem år N.
tillbragte under P. Delands ledning voro
otvifvelaktigt af stort inflytande på hans
utbildning. Ar 1842 ingick han vid
Anders Lindebergs Nya teater i Stockholm
och uppträdde der snart i en mängd
stycken, som lemnade N. tillfälle att roa
allmänheten genom en mycket lyckad
komik samt stannade vid den scenen äfven
under Torsslows styrelse, till 1854,
således i tolf år. Många af den tidens
glada lustspel, i synnerhet af den nytt
vaknande inhemska dramatiken, äro
förbundna med minnet af Georg Norrbys
då lika kraftiga, som godmodiga komik.
Med stor framgång spelade han
lappskräddaren i Blanches "Silfverbröllopet",
sota-regossen i samme författares
"Krönings-dagen", patron Tegelmark i hans
"Stockholm, Vesterås och Upsala", Agapetus
i hans "Herr Dardanell och hans upptåg
på landet" samt Winge i Overskous "Herr
Kläm eller bröllopsdagen", Kristoffer i
Nestroys "Nu ska’ vi roa oss", Kakador
i Overskous "Urdur eller Näckens
dotter", m. fl. — Från och med spelårets
början 1854 har N. tillhört den kgl. scenen
och der fortsatt i samma glada anda samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
