Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Raa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462
öfvergick hon till Théátre-Lyrique i Paris, I
der hon väckte uppmärksamhet med sitt
dramatiska föredrag, och sin
metallklingand e omfångsrik» sopran. På denna scen
kreerade hon bl. a. roler i Bizets "Les
pecheurs de Perles", den franska
uppsättningen af "Don Pasquale" och "Rigoletto".
Meyerbeer önskade att hon skulle kreera J
Selikas parti i "Afrikanskan" på Stora
operan, men tonsättarens död i förening
med andra omständigheter gjorde detta om
intet. Hon lemnade nu fosterlandet och
uppträdde på italienska scenen. I Florens och i
Reggio kreerade hon titelrolen i Meyerbers
^Dinorah" (Le pardon dePloérmel). Derpå
lät hon höra sig i Madrid. Sedan hon
ingått äktenskap med en skeppsredare i
Marseille M. A. Raband, trädde hon
tillbaka från scenen, men har medverkat vid
åtskilliga välgörenhetskonserter så väl i
Marseille som i Bordeaux. Hon har äfven
egnat sig åt sångundervisning. Hennes
syster
Rabboni, Giuseppe, italiensk
flöjtvirtuos, född i Cremona 1800. Studerade för
Giuseppe Buccinelli vid konservatoriet i
Milano, der han inträdde vid åtta års
ålder. Han afslutade sina studier derstädes
1817 för att åter inträda vid
konservatoriet som lärare tio år sednare, 1827.
Han dog i Varennes 1856. R. var en högst
framstående ilöjtvirtuos, en skicklig lärare
och begåfvad tonsättare för sitt instrument.
Oaktadt sin lärarepost samt befattningen
som förste flöjtist vid La Scalateatern hade
han tid öfrig till konsertresor icke endast
inom Italien, utan äfven i andra
europeiska land. Han åtföljde dervid den
berömde klarinettisten Ernesto Cavallini, hvars
triumfer han delade. Man har af honom
närmare sjuttio flöjtkompositioner, hvilka
länge stått på de italienske flöjtisternas
reportoar.
Rabe, Alida Christina,
historiemålarinna, född 1826, utbildade sig först i
Stockholm under ledning af Köhler och
Södermark samt vistades åren 1855—58 i Paris,
der hon åtnjöt undervisning af Tissier och
Scheffer. Ar 1863 företog hon en ny
studieresa dit och vistades der länge. Hen-
nes målningar "Oedipus och Antigone",
"Abrahams offer" m. fi. äro omsorgsfullt
och redbart behandlade, men lida af en
viss matthet, särdeles hvad färgen
vidkommer. Hon var agré af konstakademienoch
afled i Stockholm 1870.
Rachel, Elisa Rachel Felix, kallad
"Rachel", fransk skådespelerska, född i
Mumpf i schweiziska kantonen Aargau,
den 28 febr. 1820, af en mycket oansenlig
judefamilj. Fadern gick omkring och
sålde småkram, och modern schackrade med
gammalt skräp. De kunde i Schweiz ej
finna tillräckligt uppehälle för sig och sex
barn, hvarför de begåfvo sig till
Frankrike och slogo sig ned i Lyon, der den
lilla Rachel och hennes syster Sarah sjöngo
på gator och kaféer samt med de derför
samlade småpengarne i väsentlig mån
bidrogo till familjens underhåll. Makarne
Felix flyttade slutligen till Paris och sökte
äfven der draga sig fram med en tarflig
småhandel. Rachel vann dock några
teatervänners uppmärksamhet och lyckades,
då hon visade oöfvervinnerlig håg för
skådespelskonsten, komma in vid
konservatoriet, der hon till lärare fick
Saint-Au-laire och Samson, hvilka, efter att hon en
gång uppträdt på Gymnase (1837),
förestälde henne för "les sociétaires" vid
Thé-átre-Francais. "Hon är illa växt", sade
man genast, "har obehaglig röst och
tar sig alls inte ut på scenen". Alla
"so-ciétaires" tycktes vara ense om att icke
antaga henne vid teatern, alla, med
undantag af mademoiselle Mars, och endast
på dennas förbön släptes hon fram på
scenen. Den 12 juni 1838 uppträdde hon för
första gången på Théátre-Francais och
utförde Camilles role i "Les Horaces". Hon
gjorde icke lj7cka. Allmänheten visade
sig fullkomligt likgiltig, och kritiken
iakttog tystnad. Rachel Felix tycktes ej
hafva någon framtid på skådebanan. Då
lästes en dag en riktigt glänsande
teateranmälan i Journal des Débats, i hvilken
den stackars unga flickan förklarades vara
en fullt värdig tolk åt Corneilles och
Racines mästerverk. Det var Jul«s Janin som
drog fram den lilla judinnan ur mörkret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
