Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Raa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464
skan gjorde icke, tyckte man, derefter
något nytt. Hon var fullkomlig från första
början, och detta vardt för allmänheten
tröttande på längden. Kritiken hade ej
heller något nytt att upptäcka hos henne.
Det var ingen egentlig utveckling och
derför inga framsteg. Det var något redan
från början fullfärdigt. Detta hade
kritiken sagt redan flere gånger och kunde
ej oupphörligt upprepa det. Derför
började man kanske redan mot slutet af
1840-talet att känna sig liksom trött på Rachels
storhet, men så kom februarirevolutionen
och Rachel uppträdde på
Théátre-Fran-c.ais och föredrog i "deklamatorisk sång"
"La Marseillaise", så att alla närvarande
kände sig elektriserade och slösade med
bifallstecken. Politiken stod främst på
dagordningen, och Rachel återvann sitt
stora anseende icke genom sitt aldrig
tynande konstnärskap, men genom
marsel-jäsen. Olyckligtvis släpte politiken åter
fotfäste, och dramatiken hade icke
mycket nj^tt att bjuda på. Rachel var ej mera
än 30 år, men för gammal på scenen,
tyckte många. Man saknade omvexling.
Dertill kom, att den stora konstnärinnan
väckte ovilja genom sina om allt för stor
kärlek till penningen vittnande anspråk
på hög aflöning. Hon låg i ständig delo
med styrelsen af Théåtre-Franc,ais,
hvilken icke kunde godkänna dessa
oupphörligt stegrade anspråk, men ej heller vågade
afskeda en sådan konstnärinna. Hennes
fasta aflöning steg till 20,000 frs, hvilket
var oerhördt på den tiden, men ökades
genom flitpengar, recetter och
tjenstledig-heter, så att hon redan 1849 kunde räkna
på en årlig inkomst af mer än 80,000 frs.
Den summan växte sedan ganska
betydligt. År 1853 uppträdde hon i Ryssland
och hade der sig tillförsäkrad en inkomst
på 400,000 frs för egen person samt 100,000
för sin trupp. År 1855 tog hon på fullt
allvar afsked af Théátre-Fran§ais och for
till Nordamerika för att samla ytterligare
ära och egodelar. Lyckan stod dock
henne icke längre bi. Marseljäsen gjorde
nog uppseende, men icke Racines
sorgespel. Rachel var ej heller frisk. Hon
återvände till Europa, men med brutna
krafter och utan att hafva kunnat öka sin
förmögenhet. År 1856 utnämdes hon till
professor vid konservatoriet, men tillträdde
aldrig tjensten. För att återvinna sin
helsa gjorde hon en resa till Egypten, och
då hon kom tillbaka, slog hon sig ned
i södra Frankrike, der hon afled den 3
januari 1858. Hennes lik fördes till
Paris och begrofs med stor ståt. Hennes
död ansågs såsom en nationalförlust, och
de som redan några år förut ledsnat på
Rachels fullkomlighet uttryckte nu sitt
djupa beklagande öfver att aldrig mera få
tillfälle att njuta af hennes
utomordentliga konst.
Rachels äld re syster Sophie, kallad Sarah
Felix, var en utmärkt skådespelerska som
med stort bifall uppträdt på Gymnase,
Francais, Odéon m. fi. teatrar i Paris samt
i landsorten och utlandet. Lea Felix, en
annan syster, har gjort sig känd mest i
melodramer på Pörte-Saint-Martin.
JRe-becca Felix tillhörde Théátre-Frangais och
gaf stora förhoppningar i sorgespelet, men
dog redan 1854. Dinah Felix, den
yngsta systern, har med framgång uppträdt
på flere teatrar. Hela familjen hade
skådespelaranlag, minst kanske den ende
brodern, Baphaél Felix, som någon tid
uppträdde på Théátre-Franc,ais, dit införd
af Rachel, men snart lemnade scenen och
slog sig på teater-affärskap samt var sin
systers impressario på resan till Amerika.
Radecke, Louise, tysk operasångerska,
föddes i Celle (Hannover) 1847. Som barn
följde hon föräldrarne till Osnabruck, der
hon erhöll den sorgfälligaste uppfostran
och utbildades för lärarinnekallet. Sjutton
år gammal begynte hon studera sång för
professor Caggiati i Hannover, som i henne
anade en framstående sångerska. Modern
var deremot alldeles emot att dottern skulle
egna sig åt teaterbanan. Sedan Louise ett
år haft anställning som guvernant i en
familj beslöt hon att med sin sköna
stämma egna sig åt scenen. Hon inträdde 1866
i Köln-konservatoriet och studerade sång
för fru de Castron- Marchesi. Louise gjorde
der sådana framsteg att hon redan året
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
