Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Redlich ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
471
ma öfverlägsenhet i återgifvandet
afstof-fer och bisaker.
Hans plats inom den moderna konsten
har ej kunnat ersättas. Louvren och
Luxembourg har köpt förutom Prims porträtt
flere småskizzer af Regnaults hand.
Efter hans död utgaf en af den aflidnes
vänner, Arthur Duparc, Regnaults
"Cor-respondance", en samling af betydande
värde såväl för studiet af det unga
snillets karaktär som för de sunda, kraftiga
åsigter om konsten, som deri uttalas.
Regnault målar med pennan som med
penseln, det är lif och eld i hans ord och
hans tankar. Trots hans radikalism och
hans ursprunglighet, hörde han alls ej
till dem, som sätta sig öfver hvad
förfädren uträttat. I Rom såväl som i
Spanien lärde han ofantligt af de gamle
mästarne och han nämner dem med
hänryckning i sina bref. Derför blef också hans
konst så gedigen, ty hans naturstudier —
trogna, utan minsta eftergift åt det
kon-ventionela — träffade en fast grund, på
hvilken de hade att stödja sig.
Régnier, Francois Joseph, fransk
skådespelare, född 1807 i Paris; studerade
först målning och arkitektur, men
uppträdde på Montmartre-teatern i Paris 1826»
vande sig derefter till landsorten,
återkom till Paris och spelade på
Palais-Eoyal-teatern, der han väckte så stort
uppseende, att han kunde våga framträda
på sjelfva Théátre-Francais, der han 1831
för första gången spelade Figaro i
Beaumarchais’ "Figaros bröllop" och
skördade storartadt bifall. Tre år derefter
uppflyttades han bland teaterns sociétaires
och innehade jemte Monrose och
Samson under många år de förnämsta
komiska rollerna å såväl den gamla som
den nya spellistan. Han kunde röra till
tårar, lika väl som framkalla skratt, och
den som sett honom kan aldrig glömma
den naturkraftiga verkan af hans
mästerligt genomtänkta och friskt utförda
karaktärer. Bland hans förnämsta
roller räknas många i Scribes stycken samt
i "Gabrielle", "FAventuriére", "la Joie
fait peur", »les EffrontéV, "Jean Baudry"
Im. fl. På våren 1872 hade han sin
afskedsföreställning såsom skådespelare,
men återvände efter ett par år till
Théátre-Francais såsom direktör för scenen.
Bedan 1854 hade E. utnämts till prof es*
I sor vid konservatoriet, der han utbildade
ett stort antal goda lärjungar, som
sedermera fortsatt utöfvandet af konsten,
sådan E. uppfattat och idkat henne.
Den förnämste af dessa är Coquelin d. a.
Äfven såsom författare egde E. ett
ansedt namn. Bland annat har han i
samarbete med Paul Foucher skrifvit "la
Joconde", komedi i 5 akter, spelad på
Théátre-Francais 1856, och med Louis
Leroy "le Ohemin retrouvé", komedi i
4 akter, uppförd på Gymnase 1868.
Mindre kändt är, att E. lär ha till större
delen skrifvit komedien "Mademoiselle
de la Seigliére", naturligtvis med stöd
af Jules Sandeaus roman med samma
namn; men på affischen nämdes endast
den sist nämde såsom författare äfven
till dramatiseringen. Ingen kände bättre
än E. hvad scenen fordrade, och såsom
medarbetare vid en dramatisering var
han af ovärderlig nytta. E. afled 1885.
Reichemberg, Suzanne, fransk
skådespelerska, född i Paris 1853;
undervisades ganska ung af Augustine och
Madeleine Brohan och intogs på
konservatoriet vid fjorton års ålder, der hon snart
fick ett andra pris i komedien samt
sedermera första priset. Ett år derefter^
i december 1868, uppträdde hon för
första gången på Théátre-Francais och
spelade med stor framgång Agnes i ’T École
des femmes". Sedermera har hon
skapat många ingénue-roller och gjort lycka
i alla, t. ex. i "Ilne faut jurer de rien",
"les Faux ménages", "Julie", "les
En-fants", "les Ouvriers", T Ami Fritz», m.
fl. Hon antogs till sociétaire redan innan
hon hunnit tjugu års ålder och är
fortfarande utmärkt på ingénueområdet. E.
har något ungdomligt kyskt i hela sitt
uppträdande, i blick, i leende och i
hållning, och hela hennes personlighet är
ett uttryck af oskuldsfullt behag. "Det
är en blomma, ett småleende, en vårdag",
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
