Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492
Mannheim 1818. Han var äfven känd
sora en skicklig pianist, äfvensom lärare
och tonsättare (pianostycken m. m.) Han
■dog i Frankfurt a. M. 1861.
Rosenkilde, 1) Christen Niemann,
dansk skådespelare, född 8 jan. 1786 i
Slagelse, från hvars latinläroverk han 1804
dimitterades till universitetet; 1811 erhöll
han plats i Aarhus som kantor vid
katedralskolan och föreståndare för dervarande
folkskola. Han hade vid flera tillfällen
visat sig hafva dramatisk talang och
efter att ha tagit afsked som kantor begaf
han sig till Köpenhamn, der han den 19
mars 1816 debuterade i sångpjesen "De tre
galningarne"; året derefter anstäldes han
som kgl. skådespelare. I början var det
honom svårt att bryta sig en bana eftersom
•den komiska repertoaren var besatt med
teaterns bästa krafter och han blef
hufvudsakligen använd i sångpjeserna såsom
varande utrustad med en hög frisk tenor.
"Småningom vann han dock fotfäste och
fick särskildt genom vådevillens införande
af Heiberg tillfälle att skapa en rad
mästerliga figurer, verkliga typer på scenisk
konst: Hans Mortensen i "Aprilsnarrene",
Trop i "Recensenten og Dyret", Michel
Perrin i pjesen af detta namn och
Viel-geschrejr i "Den Stundeslöse" höra
sålunda till hans yppersta alster. Med en
oförliknelig uppsluppenhet förenade han
slå-•ende naturlighet, innerlig känsla och en
sällsynt älskvärdhet och dessa
egenskaper gjorde honom i öfver ett halft
århundrade till en af danska scenens koryféer,
hvilken ända till sin sista stund verkade
med oförminskad kraft och begåfning.
Han uppträdde sista gången den 7
september och dog efter en kort sjukdom den
12 nov. s. å. För teatern verkade B»,
äfven såsom författare och öfversättare.
2) Adolf Mariu8, son af den
föregående, född den 16 febr. 1816, debuterade
1837 på kgl. teatern som Ludvig Thostrup
i "Östergade og Vestergade". Efter en
tids verksamhet i Kristiania återvände han
till Köpenhamn, der han den 1 april 1856
gjorde stor lycka såsom Jakob von Tyboe
och sedermera häfdade sin plats såsom en
karaktersframställare af första rang.
Äfven han har med framgång uppträdt som
författare och hans humoristiska skrifter
äro samlade i två band.
Rosenstand, Vilhelm Jakob, dansk
målare, född i Köpenhamn d. 31 juli 1838,
genomgick konstakademien och utstälde
1861—63 sina första taflor från det jutska
folklifvet. 1863—64 deltog han som
löjtnant i det andra slesvigska kriget och
egnade sig derefter med förkärlek åt
militärmålningen; två gånger vann han det
Neuhausenska premiet, 1865 för "Vid
Dan-nevirke morgonen efter Bustrupslaget" och
1867 för "Tordenskjöld i Karlsten".
Under en längre vistelse i södern målade han
en mängd italienska folklifsbilder, som
utmärka sig genom liflig behandling af
fängslande motiv: "Morraspelarne",
"Bycoiffeu-ren" o. s. v. Senare studerade han i
Paris och målade der en serie af scener från
värdshus- och kafélifvet, i hvilka han
lägger i dagen en glad humor. Liknande
ämnen har den omt}’ckte och mycket
populäre konstnären behandlat äfven efter
sin hemkomst till fäderneslandet. 1882
tillerkändes honom utställningsmedaljen
för en större tafla "Moder och son vid
kaffet utanför ett schweizeri".
Rosenthal, Toby Ed ward, amerikansk
genremålare, född i Newhaven
(Connecticut) d. 15 Mars 1848, besökte som barn
en ritskola i San Francisco och fick der
äfven undervisning af en spansk målare,
hvarvid han gjorde stora framsteg. 1865
begaf han sig till Munchen, besökte
akademien derstädes och Raupps atelier samt
blef 1868 Pilotys elev. Vi nämna bland
hans mycket känslofulla och poetiska
genretaflor: Den sista kärleksgåfvan (1868),
Vårens lust och nöd (1869), Sebastian
Bach med sin familj i morgonandakt (1870,
museet i Leipzig), I förlägenhet (1871).
Han besökte sedan San Francisko och
har efter sin återkomst målat taflorna:
Elaine (efter Tennysons dikt), Skrattar
bäst som skrattar sist, Den unge
munken i klosterrefektoriet (1875), Den
oroade pensionen, Förbjuden längtan m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
