Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saabye ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
509
tör erhöll förträfflig scenisk undervisning.
Derefter tog han anställning vid kungl,
teatern i Neapel och väckte allt större
uppmärksamhet. År 1849 inträdde den
unge S. i italienska befrielsehären och
utmärkte sig för mycken tapperhet samt
erhöll flere medaljer. Efter freden
till–hörde han Cesare Dondinis teatersällskap
och skördade utomordentligt bifall i
"Edipo", ett af Nicolini för Salvinis
räkning skrifvet sorgespel, samt anstäldes
derpå hos direktörerne Domeniconi och
Capocomiro och spelade många olika
roller, men drog sig sedan tillbaka från
teatern och lefde längre tid endast under
studerandet af de stora klassiska rollerna
i italiensk, fransk och engelsk dramatik.
£edan han återvändt till scenen gjorde
han lycka i Alfieris "Saul", och hela
Italien förklarade, att Gustavo Modenas
mantel hade fallit på värdiga skuldror.
Under ett gästspel i Paris uppträdde han
såsom Orasmone i "Zaire", Orestes, Saul och
Othello. Vid återkomsten till Florens
mottogs han mycket hjertligt af markis
af Normanby, britiskt sändebud vid
Toskanska hofvet. Ar 1865 firades
sexhundrade årsdagen af Dantes födelse bland
annat med utomordentliga
teaterföreställningar, då Italiens fyra förnämsta sceniska
konstnärer uppträdde i Silvio Pellicos
sorgespel "Francesca da Riraini". Ristori
spelade titelrollen, Rossi skulle tolka
Lanceletto, Salvini framstälde Paulo och
Majeroni Guidos roll; men då Rossi
visade sig obenägen att spela den honom
anförtrodda rollen, öfvertog Salvini denne
och lemnade helt oegennyttigt Paulo, den
förnämsta uppgiften, åt sin medtäflare.
Äfven i den mindre rollen var S. utmärkt
och erhöll af styrelsen i Florens en
statyett af Dante samt af Victor Emanuel
St. Mauritii och Lazari orden. År 1868
uppträdde S. i Madrid och spelade
hufvudrollen i "La morte civile" (uppförd i
Stockholm under namn af "Corrado") med
så gripande natursanning, att en stor del
af åskådarne rusade i ängslan upp på
scenen för att öfvertyga sig om Corrados död
vore verklig eller låtsad. År 1874 spe-
lade S. i Amerika, året derefter i England.
I Bruxelles uppträdde han första gången
i december 1877. År 1881 gaf han åter
föreställningar i Nordamerika. Sedan
hai-han uppträdt på flere olika ställen i
Europa. S. står på samma konstnärliga
ståndpunkt som Ristori, hans stora
landsmaninna, och Rossi, hans utmärkte
landsman. Alla tre njuta de af ett storartadt
verldsrykte och alla tre äro de fulländade
prof på den italienska skådespelskonsten
i hennes förnämsta utveckling; dock
anses S. ha offrat allt för mycket till
virtuositeten och derigenom något skadat det
rent konstnärliga i sin framställning.
Saint-Saens, Camille, betydande fransk
tonsättare, pianist och orgelnist, född 1835
i Paris. Företrädesvis känd såsom
tonsättare, intager S. S. emellertid äfven som
pianist ett framstående rum och har
efter slutade studier vid
Pariskonservato-riet företagit flere konstresor såsom
sådan till bland andra länder Tyskland och
Österrike. 1858 utnämndes S. S. till
orgelnist vid S:te Madeleine i Paris.
Samuelson, Carl Gustaf Mauritz,
historiemålare, föddes i Stockholm 1806,
ingick som elev vid konstakademien och
åtnjöt några år särskild handledning af
Hasselgren samt utvecklade sig så snabbt
att han redan 1828 för taflan "Gustaf Vasa
som barn inför konung Hans" erhöll kongl,
medaljen. Äfven året derpå vann han
samma belöning för prisämne och 1831
ett k. målningsstipendium. Efter Sandbergs
föresyn behandlade han nu historiska
ämnen, och i rask följd utförde han: "Ebba*
Brahe och Gustaf Adolf1, "Karl IX räddas
af Henrik Wrede", rClaes Bjelke mottages
af Gustaf Adolf, "Gustaf Adolfs sista
afsked från Maria Eleonora" m. fi., hvilka
ansågos vitna om mycken lärdom och
kompositionsgåfva. En allt mer tilltagande
håg för historiska forskningar och
samlandet af autografer afbröt plötsligt denna
lofvande konstnärsbana. S. blef sedan (1842)
kostymordonnatör vid d. v. Nya Teatern
och innehade denna befattning äfven
under Torsslows tid. Dessutom målade han
ett och annat porträtt. Under sina senare
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
