Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sand ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sandell<b></b>, Lina Maria. Skådespelerska,
född i Stockholm den 13 juli 1861.
Fadern f. d. kassör vid Surahammars
brukskontor i nämnda stad. Hon blef elev vid
k. teatern 1883, men lemnade snart
hufvudstaden och debuterade den 18 Januari
å Göteborgs Stora teater såsom Genevieve
i Cadols "De onyttige". Sedan
höstterminen 1885 tillhör hon Nya teatern i
Stockholm, der hennes utmärkta spel,
betecknadt af på en gång inre glöd och
måttfullhet i yttre framställningssätt, stält
henne mycket långt fram bland samtida
yngre svenska skådespelerskor. Bland
hennes förnämsta sceniska uppgifter må
nämnas: Borgmästarinnan i "Elfvan", Dora
i Sardous skådespel, Natalia i "Furstinnan
Gogol", Gurli i "JEn räddande ängel",
Hedvig i "Vildanden", Katri i "Arbetarens
hustru".
Sandrini, Luiggia Garovoglica,
sångerska, född i Haag 1782, under det
föräldrarne voro stadda på en konstresa.
Anstäld 1808 vid italienska opera sällskapet i
Prag, gifte hon sig der med oboisten och
guitarrspelaren Paul Sandrini. Sedermera
engagerad vid italienska operan i Dresden,
förblef hon der ända till dess upplösning
1832. Hon blef nu sånglärarinna vid
musikkonservatoriet i Prag, men återvände
1845 till Dresden, Her hon dog 1869. Hon
var en af sin tids mest begåfvade
sångerskor. Hennes stämma var en klangfull
sopran af tadellos renhet, mäktig af glänsande
koloratur, stor värme och känsla i
föredraget och dertill mycken friskhet och
älskvärdhet i den komiska genren.
Hennes glansroler voro: Giulia i Spontinis
"Vestalen", Emmeline i »Schweizer
familjen", Susanna i "Figaros bröllop", Donna
Elvira i "Don Juan", Ninetta i Rossinis
"La gazza ladra", Rosa i Fioravantis "La
cantatrice villane", Carolina i "Hemliga
giftermålet" m. fl.; de senare åren sjöng hon
komiska duenne-partier. Dottern Marie
har gjort sig känd som sångerska och
sånglärarinna.
Sandstedt, Georg Victor,
skådespelare och operasångare, född i Stockholm
d. 9 mars 1828. Han började sin
teatraliska bana vid en landsortstrupp,
anstäldes 1850 vid det af Stjernström då
bildade skådespelaresällskap, som uppträdde
på d. v. Mindre teatern. Yid denna
skådeplats tjenstgjorde S. till 1860 och
utförde der många betydande rol er. Bland
dem, i hvilka han uppträdt på den k.
scenen, der han anstäldes på hösten 1860,
må nämnas: Inge i "Torkel Knutsson",
Glabrio i "Fäktaren från Ravenna" och
Agamemnon i "Den sköna Helena". Han
har äfven utfört åtskilliga sångpartier,
såsom kapten Sturms i "Doktorn och
apotekaren", Stephan i "Hans Heiling",
Antonio i "Figaros bröllop" m. fl. Efter
Uddmans död utförde S. en tid åtskilliga
af dennes partier (i "Nürnbergerdockan"
m. fl. pjeser).
Sandström, Gustaf, operasångare,
född d. 7 juni 1826 i Linköping, der han
genomgick trivialskolan och gymnasium.
(Föräldrarne voro: organisten i
nämnda stad Nils Peter Sandström och Christina
Maria Rosengren). Redan som gosse
hade han en särdeles omfångsrik och
ovanligt stark sångröst, hvilken af fadern
erhöll den första utbildningen. Vid
dennes död inträdde Gustaf S. i den då för
tiden i landsorten mycket ansedde
teaterdirektören "Wallins trupp, hvilken
sedermera, 1849, öfvergick till Oskar
Andersson, (då Wallin slog sig ned som
landtbrukare i Blekinge). Här fick S. försöka
sig i åtskilliga sångstycken, såsom
"Alphyddan", "Farinelli", "Gubben i
bergsbygden" m. fl. För öfrigt hade han för
det mesta de tyranniska fäderna, de
ränksmidande ministrarne och ett och annat
vidunder, sådane som Qvasimodo i
"Ringaren i Notre-Dame" på sin repertoar.
Genom ihärdiga besparingar lyckades han
samla i hop så mycket att han kunde
resa till ’Kjöbenhavn för att der
fullkomna sig i sångkonsten (1851—52). När
studietiden var förbi, tog han anställning
vid ett danskt sångsällskap, med hvilket
han året derpå uppträdde i Kristiania,
der hans ovanliga röstmedel väckte
uppseende. På våren 1853 kom han åter
tillbaka till Oskar Andersson, som för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
