Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenhammar, 1) Fredrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
555
väl i toner, hvilka framsprungit ur en !
nioårings barnsliga fantasi. Sången var
komponerad af Fredrika Andree ("Dalens
blomma", ord af fadren, inf. 1880 i N.
Illustr. Tidn. n:o 43.) Detta var första
gången hon framträdde offentligen, men
redan förut hade då och då små
sjelfständiga tankar hos henne tagit sitt
uttryck i toner. Hastigt utvecklade sig de
gryende anlagen, och när ytterligare
några år förgått, under hvilka den
samvetsgranne Söhrling haft hennes ledning
om hand, blef hemmet henne för trångt.
1851, vid ännu ej fylda femton år,
lemnade hon fädernehemmet för att vid
kon-servatoriet i Leipzig söka en djupare
musikalisk bildning. Här ville hon jemte
komposition och pianospel till en början
äfven studera violinspelet. Men vid denna
tid var det ännu något oerhördt att se
en ung dam med stråken i hand och
oaktadt hon redan hemma kommit så
långt att hon vid 12 års ålder kunnat på
soaréer i Visby föredraga Beethovens
violinsonater, blef hon af David kort
och godt afvisad med det besked att "det
såg illa ut"; han vägrade att gifva henne
undervisning. Violinen måste hon nu
lägga å sido, men egnade sig i stället |
med så mycken större kraft åt studiet
af komposition och pianospel. På det
senare instrumentet blef den originelle,
förträfflige Ernst Ferd. Wenzel,
Sehu-manns och Mendelsohns vän, hennes
lärare. När W. vid första lektionen
frågade hvad hon kunde spela svarade, den
unga flickan oförfäradt: "hvad som helst".
W. sköt upp underläppen såsom han
brukade, tittade under lugg på den
djerfva eleven och slog upp ett af
Thal-bergs svåraste salongsstycken på not-1
stallaren. Men nu ljöd svaret åter lika
frimodigt: "nej tack, ej af den sorten,
klassisk musik skall det vara". Svaret
är betecknande för den konstnärliga
lifsåskådning som Fredrika Andree under
hela sin kommande konstnärsbana blef
trogen. Under de trägna studierna och
det rika musiklifvet i Leipzig, fick
emellertid snart hennes emottagliga sinne nya |
I väckelser, hvilka gåfvo hennes utveckling
en helt annan riktning. Henriette Sonntag
och Jenny Lind, hvilka båda vid den
tiden stodo på höjden af sin storhet,
gästade Leipzig; utrustad med en vacker
sångröst som hon var, fattade Fredrika
Andree snart det beslutet att blifva
sångerska. Åhörandet af de båda
storheterna hade väckt hennes egen längtan
att som de få flyga verlden omkring,
buren på tonernas vingar, och lika
trägen och allvarlig i de nya studierna som
förut i de gamla, gjorde hon under den
utmärkta lärarinnan fru Schäffers
ledning så snabba framsteg att hon redan
1854, således blott tre år efter sitt inträde
vid Leipziger-konservatoriet, kunde
mottaga engagement som sångerska vid
hofteatern i Dresden. Sedan detta
engagement blifvit afbrutet genom teaterhusets
brand, uppträdde hon med bifall som gäst
på teatrarne i Leipzig och Kasse!, och
återvände hem på försommaren 1855, då
hon debuterade å Kongl. Teatern d. 22
juni som lady Harriet i Flötows "Martha".
Denna debut hade till följd ett två-årigt
engagement, efter hvars slut hon afreste
till Paris, för att derstädes under åren
11857—1858 taga lektioner i sång för den
j berömde Duprez, under hvars ledning
hon vidare utvecklade sig. Efter ett
gästspel i Wien begaf hon sig ånyo till
fäderneslandet der hon 1859 på nytt
uppträdde och nu som Eezia i "Oberon".
Från denna tid tillhörde hon endast
med ett kort afbrott under spelåret 1867
—68 vår lyriska scen. Under dessa
tjugutre år, intog hon bredvid Louise
Michaeli obestridt primadonnans plats samt
fylde en repertoar som var ovanligt
mångsidig: Matilda i "Vilhelm Tell",
Benjamin i "Joseph», Leonora i
"Trubaduren ", hertiginnan de Lagneville i A.
F. Lindblads "Frondörerna", Gilda i
"Kigoletti", Estrella i Berwalds "Estrella
di Soria», Margareta i "Faust", Irene i
"Rienzi", Anna i "Hans Heiling" och i
Hallströms "Hertig Magnus", Inez i
"Afrikanskan", Iphigenia i Glucks opera
I af samma namn, Senta i "Den flygande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
