- Project Runeberg -  Europas konstnärer /
556

(1887) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenhammar, 1) Fredrika - Stenhammar, 2) Oscar Fredrik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

556

holländaren", Elsa i »Lohengrin’’, Elisabet I
i "Tannhäuser", Isaura i Hallströms
"Vikingarne", Pamina i "Trollflöjten",
grefvinnan i "Figaros bröllop", Donna Anna
i "Don Juan*, Agatha i "Friskytten",
Rezia i "Oberon", Alice i "Robert",
Valentine i "Hugenotterna", Bertha i
"Profeten", Selika i "Afrikanskan", "Lucie",
Julia i "Romeo och Julia", Violetta i
"Traviata" m. fl. Bland alla dessa
uppgifter var det särskildt de Wagnerska som
mest tycktes tilltala henne och med,
hvilka hon också skördade mesta
framgången, särskildt Elsa i "Lohengrin"
och Elisabethe i "Tannhäuser". I dessa
begge framställningar afspeglade sig
särdeles harmoniskt hennes ädla
qvinlighet och flärdfria konst jemte en mogen
och väl genomtänkt uppfattning. Men
äfven åt uppgifter som lågo utom
hennes skaplynne skänkte hon en ytterst
samvetsgrann, från hvarje skymt af
eflekt-sökeri främmande tolkning. Annars
var hon egentligen öfvervägande lyriskt
anlagd, och var icke i verklig mening
dramatisk sångerska. Också är det i
främsta rummet som romanssångerska
som hon beredt sig ett namn. Hennes
intelligenta föredrag af Kjerulfs och
Södermans visor (den sednare tonsättaren
dedicerade till henne flere af sina sånger)
har med rätta satts mycket högt; så ock
det sätt hvarpå hon tolkade den
Schu-mannska sångens poetiskt varma
stämnings rikedom. Här fann också den
flärdlösa omedelbarheten i hennes
föredrag sitt fulltonigaste uttryck.

Som sånglärarinna utöfvade hon
jemväl en ganska trägen och omfattande
verksamhet. Samtliga hennes
kompositioner, af hvilka några sett trycket, äro
genom dir. Isidor Dannströms
frikostighet i Musikaliska akademiens biblioteks
ego.

Då »Trubaduren" d. 24 sept. 1880 gafs
å Stora teatern, sjöng Fredrika
Stenhammar för sista gången. Den
föregående tiden hade hon varit mycket
lidande, och läkarne tillrådde henne
fortfarande en tids stillhet. Men ett par

unga debutanter väntade på att få
framträda, hvilket flere gånger
blifvit uppskjutet, och deltagandet för
dessa kom henne att glömma
klokhetens ord. Detta blef hennes
svanesång. Hon ådrog sig en förkylning, |
som hade till följd ett starkt anfall af
ansigtsros, för hvilket hon dukade
under natten mellan den 7 och 8 okt. 1880.
Hon dog således, kan man säga, på sin
post, som det anstår en och hvar,
hvilken fattat sin lifsuppgift på allvar. —
Gift 1863 med

2) Oscar Fredrik, operasångare.
Han föddes den 11 juli 1834 (son af
kyrkoherden i .Häradshammars pastorat
i Östergötland, teol. doktorn Christian
Stenhammar och Anna Charlotta
Kernell.)

Student i Upsala 1852. Med sin
utmärkt vackra sångröst kände han stor
fallenhet för teatern och blef 1855 antagen
som elev vid Kongl, teatern samt åtnjöt
der undervisning under ett års tid. Hans
klingande och starka tenorröst med höga
brösttoner väckte mycken
uppmärksamhet och lofvade en god operasångare.
Sedan han debuterat som Arnold i "Wilhelm
Tell" företog han en resa till utlandet för
att egna sig åt grundligare studier, kom
i början af 1860-talet till Paris, der han
vid konservatoriet fick den beKante
professor Révial till lärare, och stannade der
en tid. R. hyste ganska stora
förhoppningar på Stenhammas kommande
konst-närsveiksamhet, och då det vardt fråga om
att S. skulle återvända till Stockholm för
att få anställning vid vår K. opera, lär
R. ha utropat: "Hvilken galenskap!
j Hvad kan man väl i Stockholm bjuda
en sådan sångare? Kanske lumpna 30,000
francs om året!" Ehuru anbudet var
j mycket blygsammare, återvände S.
likväl till fäderneslandet, men hans röst
I var ingalunda den samma som förr, och
han gjorde ingen lycka på scenen. Han
var dock anstäld som aktör och sångare
från d. 1 juli 1862 till utgången af
spelåret 1865, då han för alltid lemnade
teatern. De roler han under sin teatraliska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:17:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eurkonst/0560.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free