- Project Runeberg -  Europas konstnärer /
573

(1887) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Szymanonowska ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

573

honom allt mer åt det rent konstnärliga,
och så begaf han sig, efter någon tids
undervisning i Stockholm, till Frankrike
och Italien, för att utbilda sig till
porträttmålare. I Rom studerade han med
allvar och den lugna ihärdighet som
utmärkte hans lynne, och när han 1828, i
sällskap med sin gode vän Mörner,
återkom, hade han redan föregåtts af ett
betydande rykte. I hemlandet uppehöll
han sig nu fyra år, målande porträtt med
stigande framgång och dessemellan
tecknande efter modell å konstakademien.
1832 lemnade han Sverige, uppehöll sig
ett par år i Munchen samt vistades
sedan i Bom till 1838, då han gjorde en
tillfällig resa öfver Frankrike, London
och Norge hem. Han dröjde dock
endast några veckor, begaf sig derpå till
Paris och vistades der till 1840, då han
återsåg Italien. Först hösten 1841
återkom han. Han hade emellertid blifvit
ledamot af konstakademien 1839 och
kallades 1840 till vice professor. Nu
vidtog hans förnämsta skede som
porträt-tör, utmärkt ej blott genom naturtrohet
och sorgfällighet, utan äfven genom
korrekt teckning och en mild, harmonisk
färg. Mot slutet af sommaren 1844
lemnade han ånyo Stockholm, dels i hopp
att stärka en bruten helsa, dels för att
införa sin son och löjtnant Troili i den
italienska konstverldens skatter. På
våren 1847 lemnade han för sista gången
Rom och återkom på hösten till
Stockholm, der tilltagande sjuklighet dock
hindrade honom från att verka så som
han önskade. Han afled den 15 okt,
1848.

Såsom porträttör intager S. ett högst
framstående rum inom den nyare
svenska konsten. Först och främst sökte
han oaflåtligt och med brinnande kärlek
sanning i sin konst, men en sanning som
låter det tillfälliga intaga dess rätta plats,
såsom något underordnadt och lemnar
karakteren dess fulla plats. S:s bilder,
särdeles de från hans yppersta tid, hafva
derför en själfullhet, en klarhet och en
mensklig älskvärdhet, som gör dem till

konstverk af hög rang. För mästarens
inre stod hans uppfattning redan från
kbörjan klar, men han hade en lång och
arbetsam bana att genomgå, innan han
vann den teknik som kunde gifva ett
fullt uttryck åt densammna. Emellertid
äro äfven hans tidigare målningar
märkliga genom den aldrig svikande sträfvan
efter det naturliga och menskliga de
förråda. S:s arbetssätt var ytterst
sorgfälligt och noggrant; ibland kunde han
förkasta en bild, som kanske kostat honom
månader, blott för det den ej motsvarade
hans ständigt vakna kritik. Mycken
möda kostade honom också färgen; han
utgick från början från en tung, brun
ton, men höjde sig allt mer och hann
slutligen ett ljus och en klarhet, som
ibland kunna synas något innehållslösa.

S. målade ej få bilder under sin
24-åriga konstnärsbana; de flesta hafva
stannat i hemlandet. Nationalmuseet och
Gripsholmsgalleriet ega vackra prof af
hans pensel. Han utförde för öfrigt flere
genretaflor, var äfven framstående i
modellering och har till och med utfört en
marmor medaljong af sin fader, ett
förträffligt arbete, som vittnar om den
blifvande porträttmålarens storhet, m. m.
Många af S:s bilder äro litografiskt
återgifna af Cardons mästarhand. S.
utbildade närmast sin son och U. Troili.

2) Johan Per, porträttmålare,
föregåendes son, föddes d. 3 juni 1822,
egnade sig liksom fadern åt militäryrket
och blef 1843 underlöjtnant, men tog
1848 afsked och afgick 1855 ur armen.
Det var hågen för konsten, som äfven
här gjorde sig gällande. Han studerade
för sin far och vid konstakademien, med
den framgång, att fadern 1845 ansåg
honom mogen för en färd åt södern, på
hvilken han sjelf blef sonens och den
unge Troilis handledare. S. uppehöll *ig
nu i Italien ganska länge och anträdde
1848 hemfärden öfver Frankrike. Yid
hemkomsten fick han fullborda några af
fadern efterlemnade halffärdiga arbeten
och idkade äfven för egen räkning
porträttmåleri. 1852 begaf han sig för yt-

37

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:17:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eurkonst/0577.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free