Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thorenfeld, Anton Erik Christian - Thornycroft, Mary - Thorvaldsen, Bertel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjelfständig konstnär af den äldre skolan; i
synnerhet utmärka sig hans taflor genom
vidsträckta utsigter och vackert
återgifvande af ytorna och terrängens linier.
Från 1869 var han några år anstäld som
bassångare vid kungliga teatern.
Thornycroft, Mary, engelsk
bildhuggarinna, född i Thornham (Norfolk) 1814,
dotter till bildhuggaren John Francis (död
1861) hustru till bildhuggaren Thomas
T. modellerade redan som mycket ung i
sin faders atelier och formade snart en
Penelope och en Odysseus med sin hund,
men vann först betydande framgång med
statyn af en blomsterflicka. 1842 reste
hon med sin man till Rom, utbildade sig
än vidare under Thorvaldsen och Gibson
och skapade der en Sappho och ett
särdeles förtjusande, sofvande barn.
Efter sin återkomst fick hon från
hofvet beställningar på talrika
porträttstatyer, t. ex. prinsessan Alice, kronprinsessan
af Preussen, prinsen af Wales, prins
Alfred och de fem högst täcka
marmorstatyerna af de öfriga prinsarne och
prinsessorna i Osborne House.
Thorvaldsen, Bertel, ofta, äfven af sig
sjelf, kallad Albert eller Alberto Th.),
Danmarks mest framstående konstnär och
en af hela verldens störste bildhuggare,
föddes i Köpenhamn, efter den allmänt
förekommande, men hvad årtalet beträffar
icke alldeles säkra uppgiften, den 19 nov.
1770. Föräldrarne suto i små
omständigheter; fadern, som var född på Island,
arbetade som träsnidare isynnerhet på
skeppsbyggerierna; modern, Karen
Grönlund, var en jutländsk bonddotter. Redan
som liten gosse visade Bertel Thorvaldsen
anlag för teckning och detta fack var visst
det enda, hvari han erhöll ordentlig
undervisning; vid tio års ålder kom han in
vid konstakademiens ritskola, der han
arbetade om aftnarne, kort derpå började
han hjelpa sin fader, då denne hade ett
ornament eller en gallionsfigur till ett
fartyg att utföra. Samma år som han
förberedde sig till sin konfirmation vann han
akademiens lilla silfvermedalj för en
relief, utförd efter naken modell; af de
äldre konstnärerna var det isynnerhet
Abilgaard som understödde honom och af hvars
akademiska stil eller manér Thorvaldsen
i sina läroår blef påverkad. 1879 vann
han den stora silfvermedaljen för en
hvilande Amor; i konstnärlig komposition
öfvade han sig flitigt i en krets af unga
konstnärer, som vid
aftonsammankomsterna gåfvo hvarandra uppgifter att lösa.
Vid täflingen om den mindre
guldmedaljen var uppgiften 1791 en relief,
"Heliodors utdrifvande ur templet".
Thorvaldsen anmälde sig och vann premiet;
två år senare tillerkändes honom den stora
guldmedaljen för reliefen "Petrus som
helbregdagör den värkbrutne.’’ Med
medaljen följde expektans på ett ansenligt
resestipendium; detta blef emellertid först
senare ledigt och Thorvaldsen uppehöll
sig ännu de nästa två åren i Köpenhamn,
dels af ett understöd från akademien, dels
af de arbeten han utförde. För så vidt
dessa äro bevarade, vittna de väl om
talang och dugtighet, men icke om
framstående originalitet.
Slutligen kom då stipendiet och i
augusti 1796 lemnade den unge
bildhuggaren sitt fädernesland på en fregatt som
var destinerad till Medelhafvet; fartyget
lemnade han vid Malta och begaf sig så
öfver Palermo och Napoli till Rom, dit
han anlände den 8 mars 1797. Betagen
som han strax blef af antikens härlighet
var han der en tid bortåt nästan helt och
hållet ur stånd att sjelf frambringa något.
Det första året inskränkte han sig till att
utföra ett par af sina äldre byster i
marmor och att kopiera några antika figurer;
det mesta af sin tid tillbragte han med
att beskåda gamla tidens konstverk samt
nog äfven med att njuta af lifvet i
sällskap med glada vänner och vackra flickor.
Senare följde några mindre
originalarbeten; det äldsta af framstående betydelse
är Jason, första gången fulländad 1801,
men då blott i naturlig storlek.
Att Thorvaldsen kom bort från den
äldre akademiska bildhuggarstilen och
öfvergick till ett uttryckssätt, som blef
honom egendomligt, har naturligtvis till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
