Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thorvaldsen, Bertel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvervägande del sin grund i hans
studium af antiken, i uppfattningen och
tillegnandet af denna underlättades han i
väsentlig grad dels af den lärde
konstarkeologen Zoëga, dels af den store
konstnären A. J. Carstens. Den sistnämde var,
då Thorvaldsen kom till Rom, redan
dödssjuk (han dog den 25 maj 1798), men Th.
lärde sig likväl känna honom och hans
konst samt påverkades starkare af honom
än af någon annan nyare tidens mästare.
Den äldste Jason stod färdig i ler
sommaren 1801; den är icke bevarad eftersom
konstnären sjelf tillintetgjorde skizzen,
emedan han icke hade råd till att låta
gjuta den i gips; hans stipendietid hade
nämligen gått till ända och han måste
tänka på hemresan. Häraf blef
emellertid tills vidare ingenting; nya subsidier
kommo från akademien och Thorvaldsen
tog itu med en ny Jason, denna gång
fyra alnar hög. Den blef färdig i januari
1803 och väckte utomordentligt
uppseende inom den eviga stadens konstnärskrets;
bekanta äro Canovas ord om densamma:
"Detta arbete af den unge dansken är gjordt
i en ny och storslagen stil." Den göts i
gips och beundrades af alla, men ingen
köpare anmälde sig och den hade så när
måst dela sin föregångares öde.
Pengarne voro jemt slut; nu var det allvar,
Thorvaldsen måste åter göra sig beredd
att lemna Rom utan att kunna föra
synnerligt mycket med sig hem derifrån.
Men så kom räddningen: en rik
engelsman, Sir Thomas Hope, bestälde i sista
ögonblicket statyn i marmor och
utbetalade ett ansenligt förskott. Thorvaldsen
stannade i Rom — tillsvidare till 1819.
Och nu följde det ena verket tätt på det
andra; den nya stilen var funnen och
faststäld. Förutom åtskilliga betydande
statyer och reliefer som den stående
Ganymedes (1805), Marsstatyn (1808),
relieferna Minerva och Prometheus, Herkules och
Hebe, Hektor med Paris och Helena, Amor
och Psyche (alla 1808—10), Psyche med
urnan (1811) samt de fyra stora relieferna
till Kristiansborgs slottsfasad. 1812
fulländade han sin största och härligaste
relieffris, "Alexanders intåg i Babylon", som
i gipsexemplar kom till Qvirinalpalatset
i Rom och senare utfördes i marmor, först
för grefve Sommarinos villa i Norditalien,
dernäst för Kristiansborg. Amor
triumphans är från år 1814, det följande året
kom den täcka porträttstatyn af
grefvinnan Ostermann samt hans två så vida
omkring kända reliefer "Natten och dagen",
1816 Ganymedes, Hebe och Dansösen.
1817 utförde han, utom statyerna
Herdegossen och Hoppet samt gruppen af
Ganymedes, liggande på knä för örnen, ett
af vår tids märkligaste
restaurationsarbeten, i det han iståndsatte den berömda
antika figuren från Athenetemplet på
Aegina, nu i Münchens glyptotek. I sin
staty af Merkurius som Argusdödaren
nådde han (1818) så högt som näppeligen i
någon annan af sina enstaka figurer med
afseende på själfullt uttryck och
lifskraftig rörelse; porträttstatyn af grefvinnan
Bargetinsky (s. å.) hör med sin sällsynta
nobless till den nyare tidena mest
framstående konstverk.
1804 utnämdes Thorvaldsen till titulär
professor vid konstakademien i Florens;
året derpå blef han medlem af St.
Lukasakademien i Rom samt af den
köpenhamnska konstakademien, vid hvars modellskola
han tillika blef professor. Beställningar
fick han långt flera än han kunde hinna
med — Sir Thomas Hope fick sålunda
sin Jason först efter 20 års väntan — och
hans inkomster voro högst betydliga;
likväl fortfor han att föra ett indraget
lefnadssätt och använde en stor del af hvad
han förtjenade till inköp af konstverk, i
synnerhet nyare taflor och antika gemmer,
vaser och andra grekiska och romerska
antiqviteter. Öfverallt i de högsta
kretsar var han en gerna sedd gäst, men helst
umgicks han dock med sina kamrater, då
han icke arbetade i sin atelier eller
vandrade omkring i staden Rom och dess
omgifning för att glädja sig åt åsynen af
vackra män och qvinnor och studera det
färgrika folklifvet. Qvinlig skönhet
fängslade honom starkt; längst hölls han
fången af den vackra Anna Maria Magnani,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
