Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tirén, Johan - Tisserant, Jean Hippolyte - Tissot, James
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
596
utstälde knappast något under dessa år.
Först under en förnyad vistelse uppe i
norra Jämtland tyckes den gamla
produktiviteten ha kommit åter. 1885 utstälde
han ett par taflor med lappmotiv, af
hvilka "Efter snöstormen" blef på akademiens
utställning inköpt af nationalmuseum.
Hans hustru, född Gerda Rydberg
1858, utstälde redan under sin elevtid vid
målarakademien duktiga landskapsstudier,
uppenbarande en ovanligt fin blick för
naturens former och stämningar. Under
ett par års vistelse i Frankrike utstälde
han på 1884 års salong ett vackert motiv
från en trädgård i Grez. Gift 1884 med
J. Tirén, bosatte hon sig vid Oviken i
Jämtland. Derifrån har hon sändt en
en– da tafla, "Lappgosse som brutit af sin
skida", hvilken förekom på akademiens
utställning 1885.
Tisserant, Jean Hippolyte, fransk
skådespelare, född i Meudon 1809; lärde
först att måla på porslin, men for med
Mélingue i Belgien och tog anställning
i en kringresande trupp. Återkommen
till Paris, fick T. 1837 anställning vid
Gymnase, debuterade i "Schubry" och "La
maitresse au logis" och vardt snart en af
denne teaters mest begagnade
skådespelare. Efter ett kort uppehåll vid
Porte-Saint-Martin, 1844 uppträdde T. på Odéon
i "Le testament d’un garc,on" samt i en
fyrdubbel roll i »Les contes d’Hoffmann".
Han utförde sedan många betydande
roller och gjorde lycka i synnerhet såsom
Rodolphe i "L’honneur et Pargent",
Rey-nold i "La bourse", Benvenuto i "France
de Simiers", o. s. v. En af hans sista
triumfer på Odéon värden gamle i Alphonse
Daudets "La derniére id ole". Han
lemnade denne teater 1865 och uppträdde 1867
på Porte-Saint-Martin, der han sågs med
samma nöje som förut och gjorde största
lyckan i "La closerie des genéts". T. var
en skådespelare med godt innehåll i allt
hvad han framstälde, känslig, men fast
och kraftig i utförandet, med något friskt
och tilltalande i sitt väsen. Äfven såsom
ledare af andra skattades han högt och
under de år han var "direktör för scenen"
[ på Odéon uträttade han gansk^ mycket
för en god framställning i allmänhet.
Äfven såsom dramatisk författare vann
han erkännande. Ar 1854 uppfördes på
Odéon ett stycke i fem akter af honom/
E. Nus, kalladt "Le vicaire de Wakefield".
För öfrigt författade han "Plaidoyer pour
ma maison". Död 1877.
Tissot, James, fransk konstnär, är en
af de mest typiske representanterna för
I den brytningstid, hvaruti måleriet nu
befinner sig. Han började som elev af
Flandrin och Lamothe, arbetade sig in i
belgiern Leys arkaistiska manér — och blef
slutligen en af det moderna
friluftsmåle-riets mest typiska konstnärer. Han’
målade under sitt förra skede medeltida
kulturbilder, stela, styfva figurer, hårda
färger, taflor utan luft — och han
excellerar nu i stora pasteller, gjorda ute i fria
luften och framställande figurer i
naturlig storlek, figurer direkt tagna ur det
moderna lifvet.
Af Tissots äldre bilder märkas flera
framställningar ur Faust. En af dessa i Henri
I Leys stil bålina taflor, "Fausts och
Gret-chens möte" (1861) finnes i
Luxembourggalleriet och utgör en typisk bild af
konstnärens ståndpunkt på den tiden. År 1870
for Tissot öfver till England. Der och i
Orienten uppehöll han sig ända till 1883,
då han återkom till Paris. Han hade
under dessa år utstält flera taflor med
motiv ur det moderna lifvet, taflor af en
särdeles originel uppfattning och ett lika
originelt utförande. Han målade eller
raderade bilder från Japan, från hamn-
flod-och sjölifvet, han skildrade i en cykel af
fyra taflor den förlorade sonens historia,
öfverfly ttad till vår moderna tid, med
engelska typer — och kinesiska i den bild,
som visar sonen ute i främmande land.
Det djupa och själfulla i dessa taflor gaf
dess mästare ett stort namn.
Tissots färg är mörk och tung i
oljemålningen — hans oljetaflor och hans
etsningar göra ungefärligen samma verkan
L— men i aqvarellen och i synnerhet i
pastellen har han en både ljus och frisk ko-
I lorit, originell och karaktäristisk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
