Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wahl, Anna de, född Lundström - Wahlberg, Herman Alfred Leonard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omvexlande anstäld vid Södra, Nya och
Mindre teatrarne, hvilken sistnämnde scen
lion tillhörde då densamma, våren 1884,
upphörde, hvarefter hon under ett år
Tar engagerad vid svenska teatern i
Helsingfors. Återkommen derifrån
sommaren 1885, var det nära att hon för alltid
måst lemna scenen i anseende till en
svår halssjukdom, som nödgade henne
att lägga sig under läkares vård.
Emellertid tillfrisknade hon så att hon under
spelåret 1886—87 kunde uppträda å den
af herr August Berndt förhyrda s. k.
Wasa-teatern i Stockholm.
Fru de Wahl är en rikt begåfvad
skådespelerska, hvars egentliga fack varit
operett-genren. Hon har kreerat en
stor del af dessa sedermera så populära
operett-typer, sådana som t. ex.
Frago-letto i "Frihetsbröderna", titelrolen i
"The-blomma", Bronislawa i "Tiggarstudenten"
m. fl. Hvad som städse utmärkt fru de
Wahls skapelser är den sprittande
liflighet hvarmed desamma varit präglade.
Med denna liflighet har alltid varit
for-enad en älskvärdhet och en humor, som,
förenade till ett harmoniskt helt,
förskaffat henne den stora popularitet hon
mer än de flesta af våra skådespelerskor
^åtnjuter. Sannt och träffande skref
hen-^ nes forne kamrat Frans Hodell i en
biografi öfver henne vid hennes afresa
till Finland:
"Som aktris har hon Déjazefs eviga
ungdomlighet och Judic’s humor. Som
-enskild person är hon glad och kvick,
ärad och värderad. Hon har allas
sympatier. Jag begagnar ett citat från 15
år tillbaka: "Hennes på en gång
förenade rutin, ungdom, liflighet och naiveté
"bilda en fyrväppHng, hvars fägring långt
öfvergår de enkla blommors, vi ha att
erbjuda."
Bland de mångfaldiga roller fru de
Wähl under sin mer än 30-åriga
teaterbana utfört, må, utom de förut’ nämda,
följande framhållas: Metella i "Pariserlif",
Maria i "Den ondes besegrare",
titelro-lerna i "Prinsen af Conti», "Lilla frun"
och "Lärkan", Lydia i "Fatinitza",
Serpolette i "Cor*nevilles klockor», Stina i
"Nerkingarne", Wända i "Storhertiginnan
af Gerolstein" och Margareta i Herves
parodi "Lille Faust."
Gift; med orkesteranföraren vid Södra
teatern Oscar de Wähl (död 1873).
Wahlberg, Herman Alfred
Leonard, svensk landskapsmålare, föddes 1834
i Stockholm. Som gosse visade han
utpräglade anlag för ritning men äfven för
musik, och hans studier delades under
flera år mellan dessa båda konster. Han
var endast tretton år gammal, då han
började teckna i akademiens principskola, som
han dock rätt snart öfvergaf för att
studera på musikaliska akademien. Längtan
efter färg och penslar återkom likväl.
Wahlberg började måla taflor på egen
hand, fick säJja en på konstföreningen
1855 och lyckades få medel att göra en
studieresa. Kosan stäldes 1857 till
Dusseldorf, der Gude blef hans lärare och der
han äfven en kortare tid var elev vid
akademien. 1862 återvände han till
Stockholm såsom en ansedd landskapsmålare.
Sedan Wahlberg målade sin första men
betydande tafla, "Solnedgång i Bohuslän",
var uppmärksamheten, åtminstone inom
den konstnärliga verlden, riktad på den
unge svensken. Från detta skede af
Wahlbergs utveckling stamma ett par
skogsinteriörer, deribland det bekanta
vinterlandskapet, — nu på nationalmuseet —hvari
Wallander insatt en björnjagt såsom
staffage. På expositionen i Stockholm 1866
voro Wahlbergs fyra stora landskap den
svenska afdelningens mest betydande
insats.
1866 flyttade emellertid Wahlberg till
Paris, och från sin ankomst dit kan han
räkna ett nytt skede af sin utveckling.
Han lemnade sin dusseldorfska teknik
lärde sig att se naturen sjelfständigt och att
söka återgifva i första rummet
stämningens enhet. På verldsutställningen 1867
framvisade han två landskap, af hvilka
det ena var nationalmusei
Kolmårdsmotiv, men de blefvo alls ej beaktade. Året
derefter väckte han först uppseende i
verldsstaden med två taflor, ett månsken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
