Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viardot-Garcia, Pauline Michelle Ferdinand - Vibert, Jean George - Wickenberg, Per Gerhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pauline Viardot stod nu på höjden af sitt
konstnärskap. Hon glänste med en
mångsidig repertoar, som bland annat
omfattade följande partier: Desdemona,
Cene-rentola, Rosina, Norma, Arcases, Camilla
(i "Gli Orazi"), Amina, Lucie, Iphigenia,
Rachel (i "Judinnan"), Zerlina, Donna
Anna, Maria di Rohan, Ninetta, Leonora,
Alice, Isabella, Valentin och Fides.
Sistnämda parti kreerade hon i Paris 1849.
Sedan sjöng hon i England, Warschau
och Berlin. I Paris väckte hon åter
förtjusning då hon 1861 sjöng Glucks
Aleeste vid en konservatoriekonsert. Kort
derpå drog hon feig tillbaka från scenen.
Pauline Viardots röst var klingande och
omfångsrik samt så väl skolad att hon
egentligen kunde sjunga hvad som helst:
Chopins mazurkor, konsert-etyder, till
och med Tartinis "Cadence du Diable",
arrangerad efter hans drill-konsert,
hvilket oerhördt svåra stycke hon sjöng vid
sin första konsert i Paris. Men hon var
icke allenast en utmärkt
koloratursångerska. Hennes betydelse som konstnärinna
är företrädesvis att söka inom området
för den dramatiska sången. Hennes
musikaliska bildning, hennes genialiska
uppfattning och fint konstnärliga smak
kommo här till sin högsta rätt.
Pauline Viardot har under en följd af
år framgångsrikt verkat som sånglärarinna,
samt har äfven dokumenterat sig som
ton-sättarinna; sålunda har hon skrifvit några
operetter, en mängd sånger och romanser
samt arrangerat några áf Chopins
mazurkor för sång. Hon är .sedan 1870
ledamot af svenska Musikaliska Akademien.
Hennes make dog 1883. Deras äldsta
dotter
Fru Louise Héritte-Viardot har äfven
gjort sig känd som en mångsidigt
begåfvad konstnärinna. Hon vistades några år
i Stockholm, förnämligast som
sånglärarinna, hvarvid hon anordnade några
konserter, der hennes egna för öfrigt mycket
originela och fantasirika kompositioner
kommo till uppförande (1880 och 1883):
stycken ur operetterna "Lindoro" och
"Bacchusfesten", ork ester sak er, dem hon
sjelf dirigerade, sångstycken, äfvensom
kammarmusikverk, dervid hon sjelf på
ett fulländadt sätt utförde pianopartiet. —
Två andra döttrar af Pauline Viardot:
fru Chamerot- Viardot och fröken
Marianne Viardot hafva framgångsrikt
uppträdt som konsertsångerskor. Slutligen
har hennes son Paul Viardot, elev af
Leonard, gjort sig bemärkt som en
begåfvad violinist. Han lät första gången
höra sig på Concerts populaires i Paris
1876, hvarefter han konserterat i London,
Bruxelles och i Stockholm.
Vibert, Jean George, fransk
genremålare, född 1810 i Paris, studerade under
Felix Barrias och Picot, började med att
måla mytologiska ämnen med nakna
figurer — "Narcissus", "Daphnis och Cloe"
— framlade sedan genrebilder med ett
humoristiskt innehåll, inträngande
karaktäristik och satirisk udd men ej sällan
något hårdt målade. Hans akvareller
"Gulliver och liliputarne", "Féesaga" m. fl.
gjorde uppseende, så ock ett porträtt af
Coquelin den äldre i en Moliéres-roll.
Det mest omtalade af hans alla arbeten
intager en särskild plats för sig i hans
produktion. Det är den väldiga duken
"Thiers apoteos", som han utstälde på
salongen 1878 och som staten inköpte. Rätt
lyckadt kan konstverket knappast sägas
vara. Det framställer i midten Thiers
hvilande på en antik bädd, till hälften
öfverhöljd af franska flaggan. På sidorna
scener från Paris under freden och från
Paris under belägringen.
Vibert har ock uppträdt som författare
till några smärre dramatiska arbeten.
Wickenberg, Per Gerhard,
landskaps-och genremålare, föddes i Malmö d. 1
okt. 1812 och lade så vackra anlag för
teckning i dagen, att han erhöll enskild
undervisning af en ritmästare och på sina
små besparingar för sålda taflor 1831
kunde begifva sig till Stockholm. Här
fortfor han att under försakelse arbeta,
hufvudsakligen för att utbilda sig till
historiemålare, utförde prisämnen, och
vann belöningar. Men under tiden
utgick genom Dahlström och andra en ny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
