Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Renässansen - Den spanska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
besittning av Valencia och härskade där några år till sin död 1099.
Hans glänsande bragder blevo, såsom latinska krönikor och dikter
från det följande seklet bevittna, tidigt utsmyckade av sågnen och
gåvo sålunda ämnen nog åt det nyssnämnda Poema del Cid. Här
berättas huru Cid efter sin förvisning från hovet drar ut i kamp
mot morerna, slår dem gång på gång och återvinner kungens gunst.
Genom dennes förespråk bliva Cids tvenne döttrar bortgifta med
förnäma män, infanterna av Carrion, men då dessa behandla sina
hustrur synnerligen illa, utkräver Cid en blodig hämnd på dem.
Döttrarna bortgiftas ånyo med två prinsar, och så slutar dikten i fröjd
och härlighet för hjälten och hans familj. — En yngre dikt
förtåljer om hjältens ungdom och hans kärlek till Jimena, dotter av
Don Gormaz; då denne tillfogar Cids gamle fader en skymf,
utkräver Cid, sin sonliga plikt likmätigt, utan betänkande en blodig
hämnd på Gormaz. Trots detta lyckas han sedermera genom sina
bragder och sin hängivna kärlek besegra Jimenas naturliga avsky
för faderns mördare och vinna hennes hand.
Att åven andra hjältar och andra bragder på samma säått
besjungits i s. k. cantares efter mönstret av de franska chansons de
geste, är ganska säkert; väl ha de inte bevarats till våra dagar i
sin ursprungliga form, men de ha, som man tydligt kan skönja,
upptagits uti de något yngre krönikorna. De ha naturligtvis
förhärligat inte minst dem, som kämpat mot de otrogne.
Efter oändliga strider fingo de kristna vid
1200-talets midt under Ferdinand den helige av Kastilien
slutligen överhand. Dennes efterträdare Alfonso den lärde kunde
ägna sig åt fredliga värv och göra sig namn som grundare av den
kastilianska prosan. Spanien fick nu en litteratur av samma art
som det övriga bildade Europa: man skrev krönikor, teologiska,
juridiska och moraliska arbeten. På spanska omdiktades de gängse
sagorna om Alexander och Troja o. s. v.; diktningen fick över
huvud en mera lärd och didaktisk karaktär, men å andra sidan
intrångde också den provençalska lyriken, vilken i Portugal nådde
en sådan blomstring, att t. o. m. kastilianska skalder för sina sånger
i denna art begagnade det portugisiska språket. Allt detta röjer
emellertid inte någon så egenartad prägel att vi behöva taga någon
befattning därmed.
Ett par diktverk från medeltidens senaste skede
tilldraga sig större uppmärksamhet, då i dem röjer sig
en frisk och originell anda. ÄÅrkeprästen av Hita
JUAN Rulz, som levde i förra hälvten av 1300-talet, börjar och slutar
Alfonso el sabio.
Trotaconventos
och Celestina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
