Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Renässansen - Klassicismens seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
Britannicus) fördömde han öppet de invecklade romaneska intriger,
de osannolika teaterfiff och de oändliga deklamationer, som voro
på modet.
Då Racine sålunda anslöt sig till klassicismens principer,
utsatte han sig för kabalerna och angreppen från de avundsjuka
medtävlarna och de förolämpade salongerna, och om han än utan
tvekan följde sina litterära vänner, plågades den ömtålige skalden
oändligt mycket mera därav än den nyktre Boileau och den
praktiske Molière.
Ur den romerska historien hämtade Racine ämne till några
tragedier, till sin anda helt olika Corneilles. Tiden var en annan:
det politiska intresset hade försvunnit eller tordes ej träda fram nu,
när enväldet var oinskränkt, men Racine kände ej detta som en
boja, ty honom fängslade helt andra ting. Uti Mithridatfe t. ex., som
rör sig om denne konungs kamp mot de framträngande romarne,
är själva dramat rent privat, fader och son såsom rivaler om samma
kvinna. Det är kärleken, som för Racine är den stora, den enda
händelsen.* Och höjdpunkten når han då han tar upp ämnen
från den grekiska sagan, som redan fått sin formning av antikens
tragöder,** och där huvudpersonerna äro kvinnor: Andromake,
Ifigenia och Fådra. Racines manliga karaktärer åro något bleka,
men han är mästare uti att skildra kvinnliga: modern och
älskarinnan, den blygt hängivna men än mer den genom sin lidelse
hånsynslösa. Han finner på detta område ständigt nya växlande
nyanser. Andromaque, Hectors maka, har efter Trojas fall med sin son
Astyanax funnit en tillflykt hos konung Pyrrhus i Epirus. Han
förälskar sig i henne och söker tvinga henne till giftermål genom
att göra detta till villkor för Astyanax’ upptagande. Men Andromaque
kan inte gengälda hans kärlek, och konflikten hos henne mellan
troheten mot den döde maken och kärleken till sonen avslöjar
hennes rena kvinnliga höghet. — Bredvid henne står Hermione,
som förtäåres av obesvarad lidelse för Pyrrhus. Rasande av
svartsjuka förleder hon sin äldre friare Oreste att döda Pyrrhus, gripes
genast av ånger och dödar sig sjålv i förtvivlan.
Hermione var ett förebud om Phèdre (1677), Racines sista och
* Undantag gör Britannicus, där visserligen också konflikten mellan denne och
Nero härleder sig av bägges kärlek till Junia, men intresset främst är fäst vid den
ypperliga skildringen av Neros karaktär vid den vändpunkt, då han avslöjar sina
tyranniska och grymma böjelser.
00 Även lustspelet Les Plaideurs stammar från Grekland, ty det är Aristofanes’
Getingar, som gett Racine idéen till detta lössläppta skämt med processlystnaden och hela
juristeriet, en hämnd för den juridik varmed han plågats 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
