- Project Runeberg -  Europas litteraturhistoria från medeltiden till våra dagar / Förra delen /
336

[MARC] Author: Otto Sylwan, Just Bing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken: Renässansen - Klassicismens seger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

336

Den litteraturhistoriskt märkligaste prosaförfattaren är
JEAN DE LA BRUYÈRE genom sin bok Les Caractères ou
les moeurs de ce siècle,*) som inledes med en
översättning av det grekiska mönstret, Teofrastos’ verk med samma
titel. I sin första upplaga (av 1688) var boken mera en samling
allmänna reflexioner, men genom upprepade tillägg av »karaktärer»
blevo dessa huvudsaken; att de i de flesta fall äro skildringar av
bestämda levande eller döda
personer (t. ex. Corneille och
La Fontaine) torde vara säkert
trots La Bruyères bestridande.
Han skulle nog ock, då många
yttranden äro ganska djärva,
t.ex. om de pretiösa
salongernas medlemmar och
samtalston, rönt kännbara obehag av
sina porträtters original, därest
han inte varit skyddad genom
sin ställning såsom en medlem
av huset Condés hovstat. — I
karaktärerna ha vi den genre,
som för klassicismen ersätter
romanen; mänskoanalysen är
ju även deras förnämsta
uppgift, och att den
sammanhållande episka tråden saknas kan
ju betraktas som en —
visserligen ej oväsentlig — bisak.
Såsom klassicist rådde la Bru-

. yère inte över någon fabu-

c lerande fantasi. Men då den
franska prosaberättelsen åter

blomstrade upp, hade den lärt mycket av honom. En mängd
efterapare sågo främst på formen; då La Bruyère tecknat
mänskoföraktaren, hycklaren, pedanten, nyhetskrämaren o. s. v., så
fortsatte de att beskriva abstrakta typer för en viss egenskap. Det
gick mycket lätt och rundt omkring i Europa myllrade det av
»karaktärer» av den girige, den fåfånge o. s. v. Efteraparne
förbisågo det väsentligaste hos La Bruyère, nämligen att han arbetat
efter levande modell, att han som Molière studerat »hovet och

* Övers. av Abr. Sahlstedt 1764—84.

La Bruyère
1645—96.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 8 15:42:27 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eurolihi/1/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free