Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken: Renässansen - Klassicismens seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
335
Högklassicismen var versens, egentligen alexandrinens tid,
prosan var skjuten åt sidan. Romanen räknades inte ens Pocn
med bland den högre litteraturen och tynade bort. Men man skrev
memoarer och brev av den art att de stundom höjde sig till litterär
rang; särskilt gäller detta de, som stamma från markisinnan MARIE
DE SÉviGNÉ. Dag för dag skrev hon sina brev, främst till sin dotter,
och skildrade intrycken av sina resor i provinsen, av
sällskapslivet i Paris och av sin
läsning, allt kvickt och säkert
uppfattat och återgivet. Det
är som att läsa ett fortlöpande
kåseri av en spirituell
följetonist. Brevet — inte blott
den poetiska epftren utan ock
det prosaiska — var ju vid denna
tid en särskild litteraturart, men
m:me de Sévignés äro inte
utarbetade ur denna synpunkt
utan tillkomna helt okonstlat.
fast ingalunda utan konst.
Bland m:me de Sévignés
vänner var hertig FR. DE LA ROCHE-
FOUCAULD, en gammal hovman
och politiker, som på äldre
dagar, giktbruten och
jämförelsevis isolerad, nedskrev sina
Maximes (tr. 1665), en samling c
iakttagelser och levnadsregler, na, † un
som bära prägeln av författa- 2 iiric Ae Seoctii Chartal
2 ; Mar, aire de Scbignëe.
rens brustna illusioner. Med 7
avsikt har La Rochefoucauld
trängt dem samman till en
lakonism, vars kraft stundom
vunnits på tydlighetens bekostnad — liksom hos vår Ehrensvärd —,
och denna form stod sedan som förebild för yngre likartade verk. —
Egenkärleken är drivkraften i allt; vilseledd av denna bedrager
människan alltid sig själv; »alla dygder förlora sig i egoismen, som
floderna i havet» — se där ett par av de satser, som utgöra
grundvalen i La Rochefoucaulds sentenser. En sådan bitterhet hör inte
till klassicismen; den framkallar fastmer erinran om vissa tänkare
under det följande seklet, och i själva verket äro de prosaister,
som här skola omnämnas, förelöpare till detta.
u
gnnGAAMMAOMAlI Aud?
Marie de Sévigné.
Efter en gravyr ay Edelinck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
