- Project Runeberg -  Europas litteraturhistoria från medeltiden till våra dagar / Förra delen /
374

[MARC] Author: Otto Sylwan, Just Bing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje boken: Sjuttonhundratalet - Den engelska klassicismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

374

ingen Racine, ingen poetisk tolk av de stora livsödena. Men med
de andra, med Molière och La Bruyère främst hade engelsmännen
åtskilligt gemensamt, fastän de rörde sig i friare, mera modärna
former. De voro mindre bundna av den antikiserande och
rationalistiska estetiken, hade en mer realistisk fantasi och en mer
borgerlig hållning.

Den engelska klassicismens teoretiker var lord SHAFTES-
BURY, författare till bl. a. den mycket bekanta boken
Characteristics of men, manners, opinions, times (1711).
Utöver sin samtids vanliga studier hade han gått tillbaka till Platon
och kände även Plotinos. Tankar från dem ingingo i Shaftesburys
filosofi, som hade en vida mer ideell karaktär än upplysningens
genomsnittliga. Man kan jämföra hans ställning med Leibniz’,
men engelsmannen är mindre metafysiker ån moralist och estetiker.
Man har kallat honom »en Ruskin i drottning Annas tidevarv»,
därmed antydande huru nära Shaftesbury sammanknöt det sedliga
och det sköna; dygd var för honom sedlig skönhet, livsharmoni.*

»All beauty is truth», var Shaftesburys estetiska grundsats, men
han fattade den långt djupare än Boileau. Medan denne i olikhet
med föregångare och efterföljare på aristoteliskt vis utgick från
att konsten efterbildade naturen, och att det sköna därvid uppstod
genom ett urval enligt den väl uppfostrade smakens anvisningar,
utgick Shaftesbury såsom platoniker från det inre, det andliga.
Han fäste sig främst vid det ideella momentet, den inre formen
(the inward form), vilket betingar det yttre formandet; den
konstnärliga avsikten omgestaltar efter sin idé. Då han säger:
»Sanningen är det mäktigaste i världen, ty själva diktningen måste vara
behärskad av henne,» så tar han sanning ej i naturalistisk mening.
utan i poetisk; dikten skall uttrycka den fullkomliga, väsentliga
karaktären av verkligheten. Därav följde åtskilliga nya satser.
Konstverket blev för Shaftesbury en helhet, och »diktaren en andra
skapare, en Prometeus efter Jupiter».

Shaftesburys inflytande var vidsträckt och kanske starkare på
kontinenten än i hans hemland. Sina främsta lärjungar fann han i de
tyska klassikerna; för oss står han närmare Schiller och Goethe än
Boileau. Såsom all klassicism går Shaftesburys estetiska lära ut
på klarhet, behärskning, mått och harmoni, men såsom engelsman

Shaftesbury
1671—1713.

* Om engelsmännen äro utilister och puritaner, så äro de också ivriga
skönhetsdyrkare. Man behöver ej tänka på de estestiska snobbarna, utan, för att nu blott tala
om poesien, på deras litteraturhistoriker, vilka fästa sig vid formen med en förkärlek,
som ställer idéerna i skuggan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 8 15:42:27 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eurolihi/1/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free