Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Emigrantlitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
fastän han försöker fly undan den, han klänger sig fast vid släkt,
hem, tradition, gångna tider, och han jagar efter lidelsens fullhet
och fantasiens rikedom. Ur dessa stridande tendenser skapar han
sin egendomliga religion. Hans mor sände bud till honom i
frămmande land från sitt dödsläger om att han skulle hålla fast vid sin
barndomstro. Och kristendomen lyste för honom i ny glans, men
det blev hans säregna kristendom. Han prisade dess härlighet i
den skrift, som han gav den äkta romantiska titeln: Le génie du
Christianisme» (1802). Och hans försvar och förhärligande går ut
på att kristendomen är skön.
»
Han medtager nämligen i sin skrift icke bara kristendomens
lära, men också alla dess fantasiintryck: den högtidliga mässan
med de praktfulla ceremonierna, de mörka gotiska katedralerna
från gångna tider, helt fyllda av avsomnade släkten». Det är
släktets religion, ty i dess anda ha mödrarna bett över våra vaggor, och
våra fäder ha böjt knä för dess Gud; den har lyst frid över deras
dödsläger. Madame de Staël kallade den hånfullt för
»kyrkklockereligion ».
Men det finns en annan sida av kristendomen, som fängslar
honom i hög grad. Den vilar på ett mysterium och just därför
passar den för människans natur. Den är den oändliga längtans
religion, och människosjälens väsen är just det eviga begäret. »Nätt
och jämnt har den uppnått sitt mål så begär den ånyo. Hela
världsalltet är den icke nog, blott oändligheten kan tillfredsställa den.»
Kristendomens livsåskådning motsvarar detta, den har gjort livets
strid djupare, »den har givit dygden fulla segel och mångdubblat
samvetets kamp mot lasten. » Den har bibehållit »skymningen»,
» avståndsbelysningen» över hjärtats avgrund». Detta gäller icke
blott människorna, utan också naturen. Det adertonde århundradet
såg i Gud naturens försyn, den levande världsordningen.
Chateaubriand har nog också denna åskådning, men med förkärlek
framhäver han den andra. Den antika religionen hade personifierat
skogar och vattendrag i nymfer och fauner. Det var att begränsa
naturen. Kristendomen har förjagat detta vimmel av naturgudar,
den har givit naturen åter dess tystnad och oändlighet. » Floderna
ha krossat sina små urnor; nu kasta de djupets vatten ner från
bergstopparna. Den sanne Guden har återvänt till sitt verk och
har skänkt naturen sin egen oändlighet. Fri ifrån alla de löjliga
gudar, som inskränkte den på alla sidor, står skogen nu fylld av
en oändlig gudom. Profetian och visdomens gåva, mysteriet och
religionen tyckas dväljas i deras heliga djup för evigt. Ty det
―――――
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
