Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Den yngre tyska romantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
röra vid knektens krakar. Von Tronka hotar, det blir folkupplopp,
gendarmer måste utrymma platsen, ingen vill röra vid hästarna,
knekten binder dem vid lyktstolpen och där bli de stående.
Emellertid har Kohlhaas’ uppror smittat, han har blivit en farlig person
utan att ha gjort något, trots lejd hålles han under bevakning.
Man söker att få honom skyldig till samförstånd med de nya
upprorsmakarna, och i sin förtvivian inlåter Kohlhaas sig med en falsk
budbärare uti underhandling om att de nya upprorsmännen skola
hjälpa honom att fly. Hans brev ges strax till herrarna, det blir
uppslaget på gatorna och han dömes till stegel och hjul. Då
ingriper kurfusten av Brandenburg, Kohlhaas är hans undersåte och
blir hämtad för att föras till Berlin. Tillfälligtvis försenas resan, och
då kurfursten av Sachsen några dagar därefter är på jakt i de
trakterna träffas han och Kohlhaas, och det visar sig att Kohlhaas
har en amulett som kurfursten har försökt få fatt i. Har kurfursten
förut varit rädd för honom, så blir han det nu grundligt.
Vidskepelsens fruktan genomisar honom, han nedsjunker vanmäktig.
Kohlhaas vill icke utlämna amuletten, han vill njuta av sin hämnd
genom att pina kurfursten, även om han skall böta med livet.
Kleist har förstått att hetsa läsarens intresse. Historien om amuletten,
hur spåkvinnan har visat den för kurfursten och sedan skänkt den
till Kohlhaas, går igen oupphörligt, ständigt mera spännande, ständigt
med alla åtföljande uppträden mer och mer liffulllt berättad.
Samtidigt pågår strid, rätten har sin gång, men det sachsiska hovet
söker att sätta alla krafter i rörelse för att hejda rättegången, skänka
Kohlhaas livet och få fatt i amulettkapseln med den viktiga sedeln,
som förutsäger kurfurstens framtid. Emellertid dömes Kohlhaas av
rätten att mista livet, men man väntar till sista stund på det
maktspråk, som skall ändra domen. Men avrättningen skall ske, de
omstridda hästarna stå nu gödda och välryktade på
avrättningsplatsen. Kohlhaas ger en häst till var och en av sina två söner.
Kurfusten av Sachsen är förklädd tillstädes, och Kohlhaas har av
spåkvinnan fått beskrivning på förklädnaden. Han går alldeles
inpå honom, öppnar amulettkapseln, tager ut sedeln och slukar
den. Kurfursten faller i kramp. Så bestiger Kohlhaas schavotten
och hans huvud faller. Kurfursten vänder bruten tillbaka till
Dresden. Mystik och verklighet äro här vävda samman till ett
ohyggligt, levande, obarmhärtigt helt.
Just genom att förena sådana motsatser som det överspända
och det realistiska, karaktärens fruktansvärda upplösning och så åter
igen dess frimodiga samlande i vilja och förnuft, har Kleist förmått
att ge sina gestalter fullt liv. Friskt och käckt har han fått fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
