Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Den yngre tyska romantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
allt detta i sitt yppersta verk, »Prinz Friedrich von Homburg»,
(tryckt 1821) ett skaldens förhärligande av Preussens härskarhus.
Prinsen av Homburg är en idealiserad Kleist. Han är
sömngångare. Den store kurfursten och hans svit överraskar honom,
då han i sömnen binder en krans. Kurfursten vill låta prinsessan
Nathalie sätta den på hans huvud. Då reser den sovande prinsen
sig. Hon flyr, han flyr efter, kallar henne sin kära och hinner
obemärkt slita en handske från henne. Då vaknar han, tror det
vara en dröm, ser handsken, men kan icke minnas vilken skön
hand den tillhör. Emellertid närmar sig tidpunkten för slaget,
kurfursten och Nathalie ta avsked. Stridsplanen meddelas generalerna.
Då saknar Nathalie sin handske. Prinsen upptages helt av att det
är hennes handske han har och minnes intet av stridsplanen. Det
var hon! Det var hon! Stridsplanen befallde, att han icke skulle
angripa, innan han fick order. Men då hans fältherreblick ser
rätta ögonblicket för angrepp, stormar han fram med sin skara
och just härigenom hemföres segern. Och efter segern vinner han
Nathalies ja. Men kurfursten rasar över att ordern är överträdd,
han dömer överträdaren, vem han vara må, till döden. Det visar
sig att det är hans gunstling. Beslutet står fast, prinsen måste i
fängelse mitt under segerfesten. Han är frimodig, menar att det
kan ej vara allvar. Men så ser han att man gräver hans grav,
skenet från facklorna faller ned i djupet. Då löper det en rysning
genom alla hans nerver, han störtar, som besatt, trots fångenskapen
till kurfurstinnan och Nathalie, han tigger om lifvet, all tanke på
värdighet är borta, bara bort från alla dödssynerna: nåd! nåd!
Kurfursten benådar honom om han vill skriva, att domen icke är
rättvis. Prinsen börjar att skriva nej, han måste läsa kurfurstens
brev ännu en gång - det går inte, nej kurfursten har ju handlat
rätt. Det vill han skriva. Och genast är brevet färdigt. Allt sättes
i gång för hans räddning, hans regemente kommer med böneskrift,
gamle överste Kottwitz tar honom i försvar, en kamrat förklarar
att han stod och skrev stridsplanens order i sömnen medan han
tänkte på Nathalies handske. Så hämtas han själv. Nu fordrar
han lugnt att domen skall ha sin gång, han vill falla som frivilligt
offer för sitt brott. Men nu vill kurfursten benåda honom. Nej,
först genom ett dylikt exempel på lydnad kan Brandenburg bli stort.
Han begär att få dö. Nu har den rätte preussaren vaknat hos
honom. Åter sitter han i den trädgård, där han i sömnen såg
Nathalie räcka konom kransen. Plötsligt ser han facklor. Han
tror att han skall föras till döden. Då kommer kurfursten
――――――――
―――――――
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
