Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Den yngre tyska romantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
0
0
honom, störtar denne i en avgrund och för att ej bli igenkänd
byter han kläder med honom. Nu tro alla, att han är den unge
greve Viktorin, han blir firad och älskad av kvinnor, de som stå
honom i vägen, mördar han, och alla tro, att det icke är han,
men munken Medardus, som har dräpt dem. Ständigt känner han
sig osäker på vem han egentligen är, hans andra jag växer
samman med hans onda samvete. Ständigt kretsar denne andre
omkring honom, vansinnig, fjollig. Och sedan då han på sin
brōllopsdag ser den andre bli förd
till schavotten, brister det
hela för honom. Han slungar
sin bekännelse rakt i ansiktet
på sin brud. Han sticker med
sin kniv blint till höger och
vänster, befriar munken, flyr,
ständigt förföljd av sitt andra
jag. Allt det vilda,
vansinniga, splittergalna i
Hoffmanns noveller står lika
tydligt fram för oss som det
enformiga, nyktra
kälkborgerliga liv, han hånar, och lika
tydligt se vi framför oss ett
gammaltyskt gille eller bilder
från medeltidens Venedig.
Men hos honom finns icke
den trons hänförelse för den
högre övernaturliga världen,
intet uppgående i den
roman-Teckning av Hoffmann
av »Kater Murr».
avsedd att användas som omslagsteckning till 3:e bandet tiska ironien, ingen
skaparglädje genom att uppväcka
svunna tider. Det ena är lika verkligt som det andra. Han tror
inte mer på den dag som är än på sina syner. Romantiken står
hos honom på det lugna världsföraktets botten.
=
Lyriken visade sig vara mera försonlig gentemot världen än
dramat och novellen. Här har romantikens personlighets- och
frihetslängtan tagit gestalt i den vandrande gesällen. Han är uppe med
solen, har ögon och öron för allt i naturen, daggdropparna
gnistra i gräset, bäckarna viska och sorla, ängarna dofta,
träden susa, fåglarna kvittra, allt är idel naturglädje. Och hjärtat
spritter av fröjd i bröstet på den morgonfriske vandraren. Och
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
