Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Den yngre tyska romantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
ser han ett par vackra ögon, strax är han eld och lågor, sjunger
och skämtar och försöker tinga på eller stjäla en kyss från deras
ägarinna.
Sådana vandringssånger skrev Wilhelm Müller (1794-1827)
och isynnerhet
» äro
hans Müllerlieder» (1818) aro mest kända
Eichendorff, som har givit sitt glada Österrikes
poetiska avbild: det frodiga vinlandet, det
levnadsglada folket med solskenshumöret. En
dylik solskensnatur är hjälten i hans lyriska novell »Aus dem
Leben eines Taugenichts» (1826). Han drager ut i världen med
fiolen under armen, på den spelar han och sjunger så att två
unga fröknar ta upp honom i sin vagn. Han åker med till
slottet, och blir trädgårdsdräng där. Trädgården är ljuvlig, bara han
inte hade så mycket att göra! Han förälskar sig naturligtvis i den ena
av dem och tillber henne som den vielliebe schöne Frau» till en
början hopplöst, men till slut visar det sig att hon är av hans.
stånd och älskar honom. Då utspelas först en slottsparkidyll och
sedan en maskerad som det brukas i det romerska konstnärslivet,
men då har han redan gått ifrån alltihop och drager vidare till
Italien. Han är den älsk värde österrikiske ungersvennen, lustig
och glad, häftig och otroligt naiv. Alla måste hålla av honom och
alla måste retas med honom. Ständigt spelar och sjunger han,
och riktigt lycklig känner han sig först hemma i Österrike med
bergen, de gröna ängarna, skogarna, dalarna, kullarna och den
kāra blanka Donau långt i fjäran. På äkta österrikiskt vis älskar
han att sträcka sig i gräset och höra gräshopporna spela i
solskenet och befinner sig riktigt väl vid en god bit stek och en
flaska vin, njuter av att sätta sig bekvämt till rätta i sin länstol och
röka sin pipa. Från honom och omkring honom ljuda glada
sånger om sommardoft och fågelsång och först och främst om den
» vielliebe schöne Frau». Och griper han till
valser och polskor alla danslystna att spritta till.
muntra bok har vuxit fram ur den folkliga romantiken.
ett poetiskt förhärligande av en folkkaraktärs älskvärda egenskaper,
och gör det med en lätt ironi, som bidrager till att älskvärdheten
tar sig ändå bättre ut.
fiolen så får hans
Denna kvittrande
Den ger
Joseph v. Eichendorff
1788-1857.
Eichendorffs lyriska sånger äro av samma friskhet, grace och
natur som hans lyriska prosadikt. De äro släkt med Goethes
natur- och kärlekslyrik och med folk visorna i Des Knaben
Wunderhorn. De leva ännu på det tyska folkets läppar, tolkade i toner
av Schumann (Es rauschen die Wipfel und schauern» m. fl.).
»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
